I väntan på dig.

Det är så fruktansvärt orättvist.
Och jag känner mig så utanför.

Jag tycker att det är tråkigt för alla
som inte kan få barn på naturlig väg.
I really, really do.

Men jag tycker att det är fel att jag ska
vara sjuk så att jag och A måste kämpa
såhär.

För vi har ju egentligen inga problem med
att få barn. Jag blev ju gravid utan att vi
ens försökte! Det slutade i ett mb, vilket
verkligen, verkligen sög. Men vi blev ju
ändå med barn..

Men nu måste vi gå igenom allt bara för
att min mamma förde vidare en skadad
gen som hon inte ens visste att hon hade.
SÅ JÄVLA ORÄTTVIST.

**

Om jag ska vara lite gladare, så har jag
och A köpt en lägenhet i en söder förort.
Det känns bra. Men väldigt läskigt att
ha ett lån på mer än en miljon på banken..

Jag trivs på jobbet och jag hoppas att
jag kommer bli lite gladare när vi varit
på PGD-informationen. Innan dess
vågar jag inte riktigt hoppas på någonting.

Och den tjugonde ska jag till läkaren som
är extra duktig på just den här sjukdomen.
Jag är LIVRÄDD att han ska säga att den
redan har brytit ut och att det inte ser
ljust ut. Livrädd.