so sick of being sick and tired.


Jag är så trött. Så fruktansvärt trött.
Sov nio timmar inatt. Är så himla trött.

Dom negativa tankarna skriker och sparkar
att det är sjukdomen som brutit ut. Att jag
är körd nu. Att jag lika gärna kan vänja
mig vid tanken.

Dom positiva tankarna viskar och smyger
att jag ju faktiskt ska ha mens på lördag.
Och att jag kanske, kanske är med barn..

Jag kan inte låta bli att sucka. Alla små
tecken min kropp ger mig (ont i magen,
huvudvärk, ledvärk..) kopplar jag till
antingen en graviditet eller till
sjukdomen. Det finns inget mellanläge.

Himlastormande glädje
eller total livsrädsla.

Det var ju inte såhär det skulle bli!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0