and i don't understand, how i can feel this pain and still be alive?


Igår öppnade jag postfacket, tog ut posten och hittade ett
vitt kuvert med blåa bokstäver på. Det var från Karolinska.

Jag kunde knappt andas. Även fast jag var så lycklig över
att dom faktiskt inte hade glömt bort mig visste jag att
jag skulle bli besviken så fort som jag hade öppnat kuvertet.
Oavsett vad det faktiskt stod på pappret.

Men det var iaf vad jag ville att det skulle vara. Informationsmöte
om PGD. Åttonde jävla september. Och jag vet att det inte
ens är speciellt långt fram i tiden. Knappt ens en och en halv månad.
Men ändå! Jag hoppats på slutet av augusti. Jag tror jag ska
ringa och säga att jag kan komma med kort varsel, ifall
någon avbokar. Ju snabbare jag får komma på informationsmöte,
desto fortare kan vi köra igång.

Jag är lite trött på mitt jobb. Klättrar på väggar. Men jag tror
att det är eftersom jag bara kan tänka på och bry mig om
en enda sak. Ingenting annat spelar någon roll. Absolut
i n g e n t i n g. Jag är så besatt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0