vem ska jag tro på?
Day 09 – Your beliefs
Jag tror inte på så mycket. Jag är väldigt skeptisk faktiskt, till det mesta. Och det är antagligen dumt och rätt idiotiskt men det är sån jag är.
Men jag tror på karma. Och jag hoppas att allt inte är slut efter döden. Hoppas alltså, inte tror. Jag vågar inte tro när det handlar om sånna saker. Döden skrämmer mig så sinnessjukt mycket.
Annars är jag rätt trolös. Vad sorgligt det låter! Men det är faktiskt sant.
***
Jag vet att mina inlägg är väldigt torftiga och tråkiga just nu. Jag lovar att bättra mig, jag ska bara få min mens först.. Så irriterande!
kaos,
Blev många inlägg på en gång och jag fuskade lite med datumen. Men helgen har ju
varit lite kaosartad. Eller inte ens så lite.
Vi flyttade i lördags och det var ju som en flytt alltid är. Nu bor vi i en miljon flyttlådor
men jag ska inte klaga. Renoveringen av lägenheten blev heeelt fantastiskt och jag
är så himla lycklig som får äga en så fin lägenhet tillsammans med A.
Annars så väntar jag bara på min mens och blir mer och mer irriterad för varje dag
som den inte kommer. Nu är vi på dag 29 så jag håller tummarna för senast imorgon..
jobb,
Day 08 – A moment
Det minne som direkt kommer är dagen då jag tittade på ett graviditetstest och såg ett plus. Jag har aldrig varit så skakig, lycklig och livrädd i hela mitt liv förut. Allt på samma gång. Sen fick jag ju missfall och det sög ju. Men just den dagen i mitten av juli när jag höll testet i handen.. Vad otroligt det var. Jag hoppas bara att jag får uppleva det igen..
söndag,
Day 07 – Your best friend
När jag var liten bytte jag bästa vän en gång i veckan. Men hon jag var bästa vän med oftast
hette Angeliqa. Ja, med Q. På högstadiet blev jag vän med I, J, S och L. Jag var helt säker
på att vi skulle vara bästa vänner för resten av våra liv. Men så flyttade jag till en annan stad,
och helt plötsligt svarade dom inte när jag ringde eller på mina mail. Jag kom hem igen till
Stockholm men inte hjälpte det. Vår vänskap var över. Istället blev S och K mina bästa vänner och vi träffas fortfarande ibland. Men min bästa vän, det är A. För han är den enda som vet allt om mig och vet om allt som jag går igenom just nu.
flytt!
Day 06 – Your day
Dagen har varit galen. Gick upp vid halv nio och var sinnessjukt trött.
Panikpackade det sista och hoppades på det bästa. Ändå glömde vi att tömma fem påsar i en garderob. Jag trodde att A gjorde det, han trodde att jag gjorde det. Men flytten gick bra,
allting löste sig och nu bor vi i söderförorten. How lovely!
nytt liv, ny start.
Imorgon flyttar vi! Jag och A, till en söderförort.
Det känns bra men jobbigt. Tre våningar utan hiss.
Jag kommer ha sjuk träningsvärk på söndag..
Appropå träningsvärk: Nu ska mitt nya liv börja.
Jag måste nämligen gå ner i vikt. Jag tror att
min kropp skulle må bra av att gå ner 10 kilo.
Helst skulle jag gå ner 20 men folk tittar på mig
som om jag vore dum i huvudet när jag säger det.
Vilket folk även gör när jag skriker åt dom..
Jag satt i fikarummet med en kollega, E, som jag gillar
och som vet om PGD-resan när en annan kollega
kommer in. Jag gillar henne verkligen inte, hon är
bara så överlägsen på något vis.
Jag berättar för E att jag har lite dåligt med pengar
och verkligen inte har någon aning om vad jag ska ge
A och att det helst får vara något billigt när min andra
kollega fnyser till, skrattar och säger "du ska vara glad
att du inte har barn! Då blir det riktigt dyrt!" och tittar
på mig med lite förakt i blicken. Jag tänder till. Jag vet
att jag inte borde. Jag borde låte bli. Men jag kan inte.
"Absolut, jag ska vara GLAD för att jag inte har barn.
Fan, vad dum jag är då som gör allt jag kan för att
få ett barn. Allt i min makt. Men om dina barn är så
jävla dyra i drift kan väl du ge bort dom, det finns
massor av människor där ute som skulle ge ALLT
för att få ett barn. Tänk innan du pratar nästa gång, är
det så jävla svårt att förstå?" säger jag och går snabbt
därifrån. Ångrar mig direkt men va fan.. Är det så svårt
att förstå?
kärlek,
Day 05 – Your definition of love.
Det är ju en helt omöjlig fråga. Men jag ska göra ett försök.
Kärlek är..
.. att kunna vara precis den man är.
.. att sitta helt tyst och det känns inte obekvämt.
.. att kunna visa alla ens dåliga/konstiga sidor och ändå bli älskad.
.. att sitta brevid varandra i soffan.
.. att vänta i en stan i en timme för att det är så mysigt att åka hem tillsammans.
.. att komma hem, när sambon har handlat och upptäcka en julmust light i kylskåpet.
.. att hålla handen på stan och vara så jäkla lycklig.
.. att vara med dom man älskar.
Jag vet att det inte räcker. För kärlek är så jäkla mycket mer. Men jag kan inte beskriva
det bättre. Alla dom här sakerna får det att pirra i min mage. Och A ger mig allt det här.
Men kärlek är inte bara lätt. Man måste jobba på det. Kämpa. Och gör man det, blir det
ännu bättre.
stress!
Det är galet just nu. Vi flyttar på lördag och jag har
fortfarande inte rensat ut hela min garderob. Eller
packat ner mina böcker. Eller börjat rensa bland
mina saker i badrummet.
Samtidigt ringer det sjukt mycket på jobbet och
jag borde jobba över för att få lite plusflex.
Jobba över - hinner inte packa ordentligt.
Hinna packa - inget plusflex.
Ond spiral alltså.
Och så hade jag glömt bort hur mycket jag hatar
vintern. Jag kom ihåg ATT jag hatade vintern.
Men jag hade glömt bort hur mycket.
Trött dygnet runt. Mörkt dygnet runt.
Fryser heeela tiden. Sladdar runt på Stockholms
gator i snömodd och halka på isfläckar som
gömmer sig under snön.
Så då hinner jag verkligen inte packa om jag
jobbar över, eftersom jag är så trött att jag går
och lägger mig vid nio.
**
Sen längtar jag till januari. Sjukt mycket.
Jag längtar för övrigt till söndag också,
när flytten äntligen är över..
Just ja, Dag 4.
Jag har ätit en fralla med ost och gurka, linssoppa från Wayne's coffee
och en liten bit kexchoklad. Ikväll ska jag äta färdigmat som A köpt,
så vi slipper diska två tallrikar och några kastruller till innan flytten..
okej,
Day 01 – Introduce yourself
Day 02 – Your first love
Day 03 – Your parents
Day 04 – What you ate today
Day 05 – Your definition of love
Day 06 – Your day
Day 07 – Your best friend
Day 08 – A moment
Day 09 – Your beliefs
Day 10 – What you wore today
Day 11 – Your siblings
Day 12 – What’s in your bag
Day 13 – This week
Day 14 – What you wore today
Day 15 – Your dreams
Day 16 – Your first kiss
Day 17 – Your favorite memory
Day 18 – Your favorite birthday
Day 19 – Something you regret
Day 20 – This month
Day 21 – Another moment
Day 22 – Something that upsets you
Day 23 – Something that makes you feel better
Day 24 – Something that makes you cry
Day 25 – A first
Day 26 – Your fears
Day 27 – Your favorite place
Day 28 – Something that you miss
Day 29 – Your aspirations
Day 30 – One last moment
Dag 3.
Mina föräldrar är fantastiska. Nästa år har dom varit gifta i TRETTIO år. Det är helt otrolig. Jag tänker inte göra som amerikanerna och säga att jag vill ha exakt ett sånt äktenskap som mina föräldrar, för jag vet att det inte alltid varit helt perfekt och jag vet att dom haft rejäla svackor. Men jag hoppas att min man fortfarande pussar min kind och lägger armen om mina axlar när vi varit gifta i trettio år.
Dom träffats på en campingplats. Pappa var 19, mamma 23. Jag älskar dom mer än ord kan beskriva och jag är så himla tacksam att dom just är MINA föräldrar. Dom har alltid funnits där för mig, ställt upp på mina galna impulsiva upptåg och suckat tungt när jag gett upp efter en vecka. Utan dom skulle jag inte ens vara hälften så bra som jag faktiskt är idag. Jag har mamma och pappa att tacka för allt.
jag känner mig tom
Jag pratade med Huddinge idag igen. Jag verkligen
älskar barnmorskorna där, dom är så trevliga.
Dom ville att jag skulle ringa när jag och A hade
bestämt oss, och det har vi ju nu.
Så då bad hon mig ringa igen när jag fått min mens,
så kanske jag kunde börja spraya i januari. Det vore
verkligen helt fantastiskt.
Men nu känner jag mig lite tom. Det har varit så mycket
nu, först i fredags och sen ringa genetik och nu ringa
Huddinge.. Och jag vill bara börja NU!
Sen ringde det en tjej här till jobbet som var född 85 och
då hörde jag bebisskrik.. Då blev jag ledsen.
again,
Teman för de här dagarna:
Day 01 – Introduce yourself
Day 02 – Your first love
Day 03 – Your parents
Day 04 – What you ate today
Day 05 – Your definition of love
Day 06 – Your day
Day 07 – Your best friend
Day 08 – A moment
Day 09 – Your beliefs
Day 10 – What you wore today
Day 11 – Your siblings
Day 12 – What’s in your bag
Day 13 – This week
Day 14 – What you wore today
Day 15 – Your dreams
Day 16 – Your first kiss
Day 17 – Your favorite memory
Day 18 – Your favorite birthday
Day 19 – Something you regret
Day 20 – This month
Day 21 – Another moment
Day 22 – Something that upsets you
Day 23 – Something that makes you feel better
Day 24 – Something that makes you cry
Day 25 – A first
Day 26 – Your fears
Day 27 – Your favorite place
Day 28 – Something that you miss
Day 29 – Your aspirations
Day 30 – One last moment
Dag 2.
Det är så svårt egentligen. Vadå första kärlek? När jag var 11-12 var jag JÄTTEkär i en kille som gick i min storebrors klass. Men det känns inte riktigt som att det borde räknas. Jag har aldrigt haft lätt för att bli kär,
så min första riktigt pojkvän hade jag när jag var 17. Han är nog min första kärlek. Han bodde 25 mil härifrån, spelade amerikansk fotboll och jag var så kär att jag höll på att explodera. Vi låg i min nittio säng och viskade kärleksförklaringar hela nätterna. Efter fem månader gjorde han slut och jag grät, grät, grät.
Nu har jag en ny kärlek, en bättre kärlek, en äkta kärlek. Utan A skulle bara hälften av mig finnas kvar.
good news!
Fick äntligen tag på genetik, efter att
ha ringt växeln ÅTTA gånger. Först blev
jag bortkopplad, sen var det upptaget,
sen var det ingen som svarade.. Gäsp!
Iaf, tillslut kom jag fram och bad att
doktor B skulle ringa upp mig.
Det gjorde hon, ungefär en timme senare.
Hon kunde såklart inte svara på när analysen
var färdig, det kunde dröja en månad eller
sex månader. Det var såklart inte dom goda
nyheterna.
Hon sa att det inte fanns en chans att jag och A
skulle kunna få ett helt friskt barn men som
bar på anlaget. Antingen var barnet friskt utan
anlag eller sjuk med anlag. DET var dom goda
nyheterna för det betyder att A vill iaf göra ett
försök med analysen som finns nu. Vilket gör att
vi antagligen kan börja efter nyår!!
Imorgon ska jag ringa Huddinge, idag ska jag vara
glad. Jeeaj!
Läkaren har ju redan skickat e-recept på alla saker
jag ska ta men ska jag hämta ut dom nu? Kan dom bli
dåliga? Hur har ni gjort?
as everyone else
Jag tänkte att jag kör en sånhär "lär känna mig"-grej som alla andra gör just nu.
Men det kan vara bra för mig, att sluta tjata om huddinge och klinisk genetik. Då kanske bloggen blir
lite roligare att läsa också.
Teman för de här dagarna:
Day 01 – Introduce yourself
Day 02 – Your first love
Day 03 – Your parents
Day 04 – What you ate today
Day 05 – Your definition of love
Day 06 – Your day
Day 07 – Your best friend
Day 08 – A moment
Day 09 – Your beliefs
Day 10 – What you wore today
Day 11 – Your siblings
Day 12 – What’s in your bag
Day 13 – This week
Day 14 – What you wore today
Day 15 – Your dreams
Day 16 – Your first kiss
Day 17 – Your favorite memory
Day 18 – Your favorite birthday
Day 19 – Something you regret
Day 20 – This month
Day 21 – Another moment
Day 22 – Something that upsets you
Day 23 – Something that makes you feel better
Day 24 – Something that makes you cry
Day 25 – A first
Day 26 – Your fears
Day 27 – Your favorite place
Day 28 – Something that you miss
Day 29 – Your aspirations
Day 30 – One last moment
Dag 1.
Anonym, som ni vet. Men jag heter K, sambon heter A. Jag bor i Stockholm, byter snart norrförort till söderförort. Fyllde 25 i juni och börjar lite lätt få åldersnoja. Såhär skulle ju inte mitt liv alls se ut. Gick estetisk-musik på gymnasiet vilket var en waste of time men jag hade iaf roligt medan jag slösade bort tre år av mitt liv.
Jag jobbar på en kundservice som ligger mitt inne i stan vilket inte är det minsta bra för min ekonomi. Alldeles för lätt att svänga förbi HM eller Åhléns och bara "titta lite". Jag kan inte bara titta. Fått shopoholic genen från mamma och är ohälsosamt besatt av skor. Och läppglans. Nu när vi flyttar gick tre flyttkartonger åt till mina skor. Jag vill inte ens gissa hur många par skor som får plats i en kartong..
Älskar att läsa böcker, framför allt chicklitt. Men gillar även deckare och faktaböcker. Svenska eller engelska spelar inte så stor roll. Är jag riktigt intresserad av något ser jag till att lära mig allt om det. Som PGD, just nu.
Men även när Backstreet Boys var mitt favoritband, eller när jag var riktigt sinnessjukt intresserad av fotboll och lärde mig namnen, numren och åldern på alla spelare i mitt favoritlag.
Jag är fortfarande intresserad av fotboll. Har koll på hur det går men går inte på så många matcher längre. Köpte en resa till en spansk storstad till min pojkvän i julklapp och fotbollsbiljetter till hans favoritlag. Det var tufft. Har även varit på fotboll i england, både Premier Leuge och Championship.
Jag vet inte riktigt, vad mer vill ni veta? Bara att fråga om ni kommer på något.
(nu ska jag gå och ringa till klinisk genetik..)
möte,
Imorse var jag så nervös att varje sked med
filmjölk fick mig att vilja kräkas. Jag kunde
knappt andas och jag ville knappt åka till
Huddinge.
Men det gjorde vi. Och det gick bra! Vi fick
träffa en jättetrevlig lite äldre läkare som
verkade ganska van vid att möta ivf:are.
Han småpratade lite innan han lät oss
ställa alla frågor vi hade. Sen undersökte
han mig och allting såg bra ut.
Efter det fick vi träffa en barnmorska som
berätta lite om medicinerna jag skulle
ta och så fick jag ta en spruta på
prov. Och jag kunde sticka mig själv
alldeles utan problem, jag som trodde
att A alltid skulle få göra det.
Fast vi kan ju inte börja än eftersom
klinisk genetik inte är klar med andra
analysen än. Eller egentligen skulle vi
kunna göra PGD med den analysen som
finns men då finns risken att vi får ett
helt friskt barn med anlag för sjukdommen.
Iaf tror vi att det är så det är, inte så
himla lätt att förstå.
På måndag ska jag ringa genetik och
jag hoppas verkligen att dom säger att
dom bara behöver en månad eller två
till på sig.
För kör vi på den analysen som finns, får
vi börja efter nyår..
nervös,
Jag är så fruktansvärt nervös. Det är helt
sjukt. Idag ringer det helt galet på jobbet,
12 samtal i kö och jag kunde inte bry mig
mindre. Verkligen inte.
Även om jag inte tänker på imorgon HELA
tiden så känner jag ändå nervositeten
bubbla i magen non stop. För jag vet ju
att imorgon bestäms framtiden.
Om dom inte får ut några friska ägg, eller
om inga friska ägg överlever så räknas
det inte som ett försök. Så då tänker
jag att det inte spelar så stor roll att dom
bara kan se anlagen på 25% av äggen.
Vi har ju endå våra tre försök.
Jag vill så gärna börja nu. Helst skulle jag
ha blivit med barn för nio månader sen,
ungefär. Jag hoppas dom går med på det.
Jag hoppas allt ser bra ut. Hoppas, hoppas,
hoppas.
panik,
Det här fungerar inte. Jag kan INTE jobba.
Jag gör ingen nytta alls.
Däremot så ringde jag fertilitetsenheten på
Huddinge. Jag ville höra ungefär hur lång tid
mötet tar och jag fick prata med en jättetrevlig
barnmorska. Mötet skulle ta ungefär två timmar,
sa hon. Först 45 minuter med en läkare och sen
ungefär en timme med en barnmorska. Då skulle
man gå igenom stickteknik och sånna saker. När
hon sa det fick jag lite hjärtklappning.
Sen ringde jag klinisk genetik på KS i Solna för
att höra hur långt dom hade kommit i analysen.
Det kunde hon självklart inte svara på men om
jag ringde i nästa vecka kunde jag få prata med
doktor B på en gång och kanske få ett bättre
svar.
Jag vet. När jag gör sånt jag vill och tycker är
viktigt så får jag mycket gjort.
Men just nu tycker jag inte att jobbet är viktigt. Just
nu vill jag bara att det ska bli fredag och att klockan
ska vara 10:30. Det är allt.
breathe
Jag är så ofokuserad på jobbet. Det är så svårt,
för jag vill göra ett bra jobb men jag kan
bara tänka på en sak. En enda sak.
Jag funderar på att söka lite nya jobb. Få en
tillsvidareanställning och inte bara gå på visstid.
Det är så tröttsamt och alldeles för osäkert
för ett kontrollfreak som jag. Det är inte bra
att vilja ha kontroll under den här resan va?
Där hade vi flera rader utan ett ord om fredag!
Jag har redan börjat planera vilken dag jag
ska ta bort mitt blåa nagellack och måla naglarna
gammelrosa istället. Lite vuxnare. Jag ska ha
på mig stickad, vit klänning, svarta leggings och
kilklackar. Jag vet att jag planerar löjligt mycket
men det är så viktigt. Jag tänkte att jag skulle "go
down with style". Och om det inte blir nedgång
så ser jag iaf bra ut. Eller hur?
"and i can't breathe without you,
but i have to"
bad worker,
Jag kan bara tänka på en enda sak.
Fredag. Fredag, fredag, fredag.
Jag känner själv vilken otroligt dålig
anställd jag är just nu. Jag läser era
bloggar och tråden om PGD på familjeliv
som religion. Tittar upp på tavlan för
att se om det är några samtal i kö ibland
men bryr mig egentligen inte om det
står 0 eller 18.
Jag vill ha fredag IDAG! (när ni läste den
meningen, hörde ni också kronfågels
reklamjingel i huvudet?)
Jag hoppas verkligen vi får några bra nyheter
på fredag, så att jag är en bättre anställd
nästa vecka. Annars är jag nog snart
arbetslös och det vore INTE bra.
Jag är rädd. Rädd för att det ska vara
något (mer) fel på mig, eller på A, som
gör att vi aldrig kan få barn. Livrädd.
Rädd för att om man inte blir med barn
på 3 försök så är det kört sen. Jag tror
inte ens att man får betala för PGD-försök.
Jag hoppas veckan går fort. Jag hoppas
det snart blir fredag. Snälla?
sällskap,
Jag bor i ett helt vanligt hyreshus.
Fyra våningar, fyra familjer på varje
våning. Huset är ett år gammalt men jag
skulle säga att det är det mest ovanliga
med det.
Jag bor på andra våningen. Alltså bor det
åtta familjer ovanför oss. Familjer som jag
knappt vet något om. Jag vet att dom som
bor rakt över oss gillar att festa. That's it.
Jag vet även att en familj som bor på
våning tre består av en man och en kvinna.
När vi precis hade flyttat in, hade dom alltid
tvättstuga direkt efter oss på söndagarna.
Nu är hon gravid. Kanske har dom kämpat
med IVF. Jag vet inte. Men jag blir gråtfärdig
varje gång jag ser henne.
Och självklart mötte jag henne i hissen en gång
i förra veckan och en gång den här veckan.
På riktigt, universum? Du har ÅTTA familjer att
välja på. Och ändå? PÅ RIKTIGT?
Det är inte hennes fel. Jag är säker på att hon är
en alldeles fantastisk människa som kommer bli
en helt perfekt mamma. Det är universums fel.
En dag hoppas jag att jag kommer få stå med
stor mage i någon hiss. Jag hoppas att alla
andra i hissen inte känner som jag känner idag.
sometimes i'm up, sometimes i'm down
Kanske var förra inlägget för personligt. För cheezy.
Men jag låter det vara iaf, för det förtjänar A.
Han får egentligen alldeles för lite plats i den här
bloggen, för egentligen är han ju allt. Allt för mig.
Nu är det fem arbetsdagar kvar till den nittonde.
Jag längtar så jag håller på att dö.
Både jag och A har tagit ledigt hela den dagen.
Vi har ju ingen aning om hur lång tid ett första
möte tar, eller ens vad ett första möte innehåller.
Jag antar att vi ska prata lite. Kanske blir vi
undersökta?
Jag hoppas så att man får göra hur många försök
man vill. Isf vill jag sätta igång direkt.
Nu, tack.
"to make you see,
how important it is to me"
love letter,
älskling,
jag är så tacksam att du är min. att du alltid
finns där. att du älskar mig trots att jag är
lynnig, grinig och långsint.
jag är så glad att du stannar hos mig, trots att
det är jag som förstör vår barndröm. du är min
hjälte och min fasta punkt i tillvaron.
vad vore ett liv utan dina skrattgropar? ett liv
utan ditt skratt, din röst, din hand i min?
babylove, jag är din tills du inte vill ha mig längre.
"nobody knows me,
as well as you do.."
oh, shut up!
Jag började ett nytt jobb i juni. Det har varit sjukt mycket
och jag har inte pratat med alla på min avdelning.
Men så sitter jag i fikarummet och så kommer två av tjejerna
på min avdelning in. Jag har knappt pratat med någon av
dom och inte direkt fått någon bra bild av dom heller. Så jag
hejar men fortsätter läsa min tidning.
Dom sätter sig vid bordet bredvid och jag hör hur dom pratar
om sina pojkvänner och om barn. När den ena vänder sig
mot mig känner jag direkt en obehaglig känsla i magen.
"Men K, hur länge har du och din kille varit tillsammans?"
Jag sväljer, för jag vet vad som väntar.
"Fyra år i december," svarar jag. "Det har gått fort."
Jag tänker febrilt för jag vill komma bort från frågan som jag
vet håller på att komma. Jag bara vet det.
"Men är det inte dax att skaffa barn då? Ni börjar ju komma upp
i den åldern," säger hon, ler och tittar på min mage. Jag får lust
att kräkas. Jag försöker le men jag vet att det mer blir till en grimas.
"Nja, det får komma när det kommer" säger jag, tittar på klockan
och reser mig upp. Min rast är inte slut men jag måste gråta.
Måste, måste, måste.
Är det så jävla svårt att förstå, att det inte är helt okomplicerat
för alla? Att alla inte vill prata om det?
"can't you see it's misery
and torture for me?"
when i want to speak,
Jag har absolut ingenting att säga.
Jag räknar ner till den nittonde, utan att
det går fortare för det.
en vecka och två dagar kvar..
Det snöar utanför fönstret, det gör mig
bara ledsen. Snö betyder en ny vinter.
En ny vinter utan barn.
Jag hatar vintern i vanliga fall. I år känns
det av någon anledning ännu sämre.
Jag önskar att jag kunde somna och vakna
den nittonde. Det är allt jag ber om.
"and when i'm asleep, i want somebody
who will but their arms around me and
kiss me tenderly.."
...
Idag åker jag och A till alla världens byggvaruhus
och letar golv. Och klinkers.
Sen åker vi hem och om jag får bestämma blir det
någon onyttig snabbmat till middag. Något som jag
verkligen inte borde äta.
Inte borde men behöver.
Jag är så jäkla trött på den här förkylningen!
trött på att hosta,
Inatt sov jag ungefär två timmar som mest i sträck.
Resten av tiden hostade jag. Jag är så trött att
jag skulle kunna somna nu. Sittandes.
Om jag blundade och lutade huvudet mot
nackstödet vore det kört.
Jag lär ju somna mitt i Biggest Loser ikväll..
(Jo, hoppet förstördes HELT imorse. Och lika
bra var väl det..)
Jag längtar så mycket till den nittonde. Jag önskar
att det var den nittonde imorgon. Jag vill dit NU
och få svar på mina frågor.
ångest,
Varje månad ungefär en vecka innan jag
ska ha min mens får jag sinnesstört ont i
brösten. Mer för varje dag tills mensen
kommer. Det gör så ont, att jag nästan börjar
längta efter mensen och då hatar jag ändå
den delen av månaden.
Den här månaden fick jag inte ont. I fredags
gjorde det liiite ont och jag kom att tänka
på att det var ett tag sen jag hade min mens.
Vilket det var. Dag 28 var igår. Sen vet jag ju
aldrig, den gör ju lite som den vill men jag
tyckte att det var konstigt med brösten. Det
har inte slagit fel sen jag slutade med p-piller
för ungefär tre år sen.
Så jag tog ett grav.test. För A var så orolig och
jag var så hoppfull. Stickan färgades rosa, jag
höll andan och sen var hoppet förstört.
Då kom bortförklaringarna istället. Till varför
testet var negativt, när det borde varit positivt.
Min hals är helt förstörd, så jag har druckit
sex koppar te idag. Och visst stod det att
man inte skulle ta testet om man druckit mycket?
Mensen kanske inte ens riktigt är sen än, ibland
får jag ju den först på dag 31, så inte är väl hoppet
helt dött än?
Egentligen borde jag bara slänga det andra oanvända
testet, krypa ner under täcket och vänta på det
som alla kvinnor älskar att ha. Fan.
Och den största anledningen till att hoppet inte är helt
förstört? Jag har fortfarande inte ont i brösten..
(direkt efter att jag skrev den meningen, insåg jag att det
lika gärna kan vara en anledning till att hoppet borde vara
förstört. Fan.)
