I väntan på dig.

Jag är alldeles, himlastormande lycklig över
brevet. Jag trodde faktiskt att dom hade glömt
bort mig.

Men oron kom redan igår. Jag satt och läste
"Lilla boken B" och fick lite ångest över
sprutorna. Men det visste jag ju redan om.
Fast så stod det bara IVF överallt. Bläddrade
lite och tittade sen på A.
"Dom vet att vi ska göra PGD, va..?".  Han
log mot mig och nickade.
"Dom har nog ingen bok för just PGD, älskling".

Såklart att han har rätt. Men jag blir ju så
orolig. Det är vad jag är bra på. Att oroa mig.

Sen berättade jag för min chef idag om att jag
hade fått tid den nittonde och att jag skulle
behöva vara ledig den dagen, om det gick bra.
"Absolut, lägg bara in det i schemat så ordnar det sig!"

Love it, tacktacktack!

Så tack vare ett litet brev från Huddinge med en tid
om tre veckor spelar det ingen roll att jag har ont
i halsen. Det spelar ingen roll att min rygg gör ont
och att hela kroppen känns ungefär som den gör
när jag håller på att bli riktigt, jäkla förkyld.
Eller att jag sov ELVA timmar inatt och ändå är
trött.

Jag är så himla glad. Nu håller vi bara tummarna
för att allt går bra den nittonde.