I väntan på dig.

Fem ägg. Fem ägg som ska bli befruktade och sedan ska något
vara friskt.

Jag gav upp. Redan där när hon sa hur många det blev. Då visste
jag att det var kört. Nu sitter jag hemma och gråter. Kanske borde
jag gå till jobbet för att få annat att tänka på. Men jag orkar inte.

Imorgon, eller senare idag, kanske jag orkar berätta om hur dagen
var. Kanske lägger jag mig ner i soffan, tycker synd om mig själv
för att det gör så ont och reser mig inte förren på fredag. Jag vet
inte.