I väntan på dig.

Igår kom jag hem från släkten i Värmland och tänkte nu stanna
hemma resten av semestern. Förutom Way out West. Och paradiskryssningen
senare i augusti. Men förutom det så.. :)

Idag har jag spenderat tre och en halv timme på Huddinges gynakut. Det var
roligt.. Men allt såg bra ut iaf, alla rester är ute och livmodern såg ut och
kändes som den skulle så jag är glad. Nöjd. Och väntar på mensen.

Och så planerar jag en Kap Verde-resa i februari-mars. Och vad dum jag är,
som tänker på att jag kanske är gravid då, så den kan vara bra att ha
avbokningsskydd..

Jag har varit i skärgården sen i lördags och solat, läst tre böcker,
samlat på mig tio nya fräknar, myst med hundjäkeln, spelat
plump med familjen och älsklingen, gått promenader och
mått ganska bra.

Nu är jag hemma igen men på måndag åker jag till
släkten i värmland. Då får A stanna hemma och passa
katterna.

Och appropå A, så fyllde han 30 i onsdags.
Grattis världens bästa Andy!

Jag har svårt att förstå att det faktiskt hänt. Igen. Jag VET ju att
jag faktiskt förlorade ett foster igen, jag har bara svårt att förstå.
Idag ska jag till Huddinge igen. Jag hoppas allt ser bra ut.


"jag är så himla ledsen att jag är så misslyckad och bara
förstör allt för dig.."

Det gör så JÄVLA ont. Varför glömde jag mina mediciner hemma?

Jag har inte gråtit så mycket. Jag har inte känt så mycket alls.
Men det är över nu. Konstant gråtande när jag är ensam. Ontontont
överallt. Fysiskt och psykiskt.

Hur gör man det här egentligen? Hur reser man sig från golvet, sopar
bort dammet och fortsätter gå? Imorgon måste jag gå till jobbet.
Måste, på riktigt. En vecka kvar, sen semester.

Jag blöder helt sinnessjukt mycket och har fruktansvärt ont.
Ska det inte bli bättre snart?

Idag var vi hos Huddinge igen. Och jag fick tabletter för att blöda ut

det som finns kvar av graviditeten. Vilket jag såklart inte gör, för min kropp

fungerar inte så. Jag sitter här med typ mensvärk och väntar på att kroppen

ska göra sitt jobb och känner för att gå sönder. Jag har lovat att gå till jobbet imorgon

men JAG VILL INTE!

Svar till J: Det fanns en hinnsäck, så det HAR funnits ett foster. Men jag
har inte haft någon blödning, så antagligen dog fostret jättetidigt och därför
syns det inte. Men dom kan inte riktigt förklara det.


På torsdag ska jag dit igen. Jag vill bara blöda.

Jag och A har hållt på med "silver lining" hela helgen.
"Jag behöver ju iaf inte gå igenom en skrapning.."
"Dom såg iaf ingen äggstockscysta OCKSÅ den här gången.."
"..och vilken tur att jag redan vet att det inte finns något foster, annars hade
jag blivit riktigt rädd nu när det gör så ont i livmodern."


Imorgon är det jobb igen och jag kommer inte klara av det.
Hur länge "får" man vara sjuk utan sjukskrivning?

Jag kommer nog försvinna ett tag. Bara så ni vet. Kanske är jag tillbaks om
någon vecka, annars är jag definitivt tillbaks i höst när vi ska försöka igen.
Det är helt enkelt inte meningen att vi ska få en februari-bebis..

Man kan undra hur livet kan vara så jävla grymt.
Jag undrar mest hur livet kan vara så jävla grymt IGEN.

Det fanns inget foster.

snällasnällasnälla pyret, lev..