I väntan på dig.

Jag ringde Huddinge och gnällde. "Jag har inte ont i brösten längre, jag mår inte illa.."
Så jag får komma dit imorgon för VUL!! Jag är glad, nervös, orolig och alldeles..jag
vet inte ens. Imorgon får jag min dom.

Och jag hoppas så att As jobb är snälla och låter honom följa med...

Rubriken säger det mesta. Och en hel, jävla vecka kvar.

Jag är väldigt svårt att hålla mig borta från coca cola. Inte zero eller light
men vanlig. Och jag är ju inte dum i huvudet, jag vet att det innehåller
socker. Tror ni att jag tar livet av pyret..?

När jag läste om Miss S fantastiska nyheter igår blev jag så ledsen
att jag började gråta. Och det har ingenting med Miss S att göra, för
jag är jätteglad för hennes skull! Jag är bara så himla rädd, för min
egen skull. Jag är livrädd att pyrets hjärta inte ska slå eller att någonting
ska se jättefel ut. Och det är så himla lång tid till nästa torsdag.

OM allt ser bra ut då, då lovar jag att jag ska våga tro. Då ska jag to.m
köpa en babybok.

Jag har svårt att äta, maten bara växer i munnen. Jag mår illa och
småäter nonstop. Min arbetskamrat E säger att hon kände precis likadant,
så jag är glad. :)

Trots att ett tiotal (tjugotal?) tester visat positivt, mina onda bröst och illamåendet
har jag fortfarande svårt att förstå att jag faktiskt är med barn..

Och nu har en mygga kommit in i sovrummet.. Den får katterna äta upp inatt. :)

I helgen som var bjöd storebror och S hela familjen på middag.
Mamma och pappa vet att jag fick ett plus. Ingen annan. Men det
var faktiskt ingen som ens verkade lägga märke till att jag inte
drack, fast jag alltid brukar tacka ja till ett glas vin till maten.

Imorgon är det midsommar. Det firar vi med J, J, T och An.

Runt kristi himmelfärd var vi och bowlade med T och An. Efter
det tog vi några öl. Jag ruvade och drack sprite. An spände
direkt blicken i mig och sa "ni är nygifta, du dricker sprite..
jag måste ju fråga!". Jag skyllde på penicillin (som jag egentligen
är allergisk mot) och skrattade bort frågan. Men imorgon då?
Äter jag fortfarande penicillin?

Vi kommer ha sällskap med T och An ut till Ekerö. Dom är några
av våra bästa vänner. A tycker vi ska berätta. Jag kan gå med på
det. Så länge som vi verkligen understryker att vi inte vill ha några
grattis, att det är väldigt tidigt och att inget är säkert.


*****

Jag har hela tiden tänkt att den 7 juli får jag min dom. Alldeles nyss
insåg jag att jag kan få den mycket tidigare. Men jag hoppas såklart
att jag inte får någon dom alls. Bara lycka.

Det har jag idag. Och det var sista gnället på ett tag, jag lovar!  :)

För många, många, många år sedan var det en tjej som sa att det stod "älska slash oro"
över hela mina papper. Jag förstod vad hon menade. Så glad men vågar inte tro att
något bra kommer hända för då rasar det. Snabbt.

Jag trodde jag hade jobbat bort det, iaf det värsta av det. Vilket jag så tydligt märker
nu, att det är kvar. För jag vågar inte tro att pyret stannar kvar, eller att vi blir
föräldrar i början på nästa år. Om jag tänker det för ofta, kommer det inte
bli sant. Och jag ver att det är jättelöjligt att tänka så. Tankekraft borde vara en bra
sak. Men jag kan inte.

Var det där gnäll kanske? Förlåt.

Min ångest rör på sig. Jag får ångest över att jag inte kunde äta lunch med pappa idag,
jag får ångest när jag läser att Gustaf Kjellvander dog i sömnen vid 31-års ålder, jag får
ångest över att A fyller 31 nästa år.., jag får ångest över att den här bebisen kanske inte
heller klarar sig...

..men mest får jag ångest över att jag bara gnäller och skriver negativa saker i den här
bloggen. Jag är ju fan gravid, kan jag sluta gnälla eller?

Jag mår riktigt uselt idag. Yrslig, känner mig svimfärdig fast
jag sitter ner och har riktigt stora koncentrationssvårigheter.

Hoppas att det blir lite bättre efter lunchen, för såhär kan
jag ju inte ha det hela dagen. Och jag vill inte gå hem, för
jag gick hem i fredags eftermiddag när jag mådde så illa
att jag knappt kunde andas.

Jag kanske gnäller men jag är verkligen jätteglad över
att jag mår såhär dåligt. Alla graviditetstecken är bra
tecken och kanske tecken på att pyret mår bra.

Förra gången jag var gravid kände jag ingenting, jag mådde
jättebra. Och eftersom det inte gick bra den gången, hoppas
jag att det bara är bra att jag mår dåligt.

Jag mår så illa. Så fruktansvärt, jäkla illa. Det enda positiva är att jag läste
någonstans att det är mindre risk för missfall om man mår illa. Och det vore
ju jättebra, om det stämmer.

Förra gången, när jag fick MA mådde jag inte illa alls. Jag kräktes en gång
(i Kungshallarna, haha). Det var något med lukten av As bearnaisesås jag inte
riktigt klarade av då.

Nu mår jag illa hela tiden istället. När jag är hungrig, när jag äter, när jag är
mätt, när jag vilar, när jag jobbar. Hela tiden. Men jag är glad ändå.

Jag vet att jag är löjlig, jag vet att ni tröttnat på mig men jag tror inte
att ni förstår. Har man inte själv fått en MA, har man inte själv gått omkring
och trott att allt var bra, att man var med barn och sen fått en örfil med
att bebisen faktiskt är DÖD då kan man inte veta.

Så jag tog ett nytt test igår kväll. Strecket var jättestarkt. Jag slappnar
inte av ändå.

Vi kör en titel på engelska, för jag antar att vi alla tröttnat
på det svenska ordet..

Jag känner mig lite yrslig och jag har fortfarande ont i brösten
men det är allt. Inget mer. Och det är alldeles för lång tid kvar
till den sjunde. 23 dagar, för att vara exakt. 22 och en halv om
man vill vara snäll..

Idag läste jag det HÄR på aftonbladet.se. Det är inte snällt, speciellt
eftersom jag alltid sover på rygg eller på höger sida. Det är helt sinnes
att dom ens får publicera sånna artiklar. Jag kan inte sova på vänster sida!!

Och inatt drömde jag att jag fick en blödning. Den fanns som tur var inte
där när jag vaknade. Egentligen är jag inte så orolig för att få ett missfall,
jag är mycket oroligare över att det inte ska finnas något hjärtslag hos
bebisen den sjunde juli.

Att man aldrig slutar oroa sig! Först oroade jag mig för att
dom skulle få ut jättefå ägg ur mig, sen att inget skulle bli befruktat,
sen att dom skulle dela sig dåligt, sen att inget var friskt, sen att
inget skulle fastna och nu för att det ska tappa taget.

Och lagom till den 7 juli kommer jag vara orolig för att hjärtat
har slutat slå och har vi sån tur att pyret fortfarande lever då,
kommer jag fortfarande oroa mig tills vecka 12 är över och efter
det har jag ungefär bara 7 månader kvar att oroa mig för alla
andra saker jag inte vetat att jag behövde oroa mig för. :)

..och sen har jag uppenbarligen tappat dom få mattekunskaperna
jag samlade på mig i skolan.

Dom flesta skulle nog säga att det är 3 och en halv vecka till
7 juli. Lite väl långt.

Otroligt orolig. Men mår ändå ganska bra. Jag vet att
det låter dumt men jag önskar att jag mådde lite illa..

Och så är jag så väldigt ledsen för Jenny_Maria och hennes mans skull.
Hur kan det vara så jäkla orättvist?

A tvingar mig att äta grönsaker. Mitt största problem är att jag inte
direkt gillar grönsaker. Eller frukt.  Men jag gör det för pyret. Om
pyret mår bra, mår jag bra. Och om jag mår bra, mår kanske pyret
bra..



(och ja, Kix. Peter Gabriel, musikern. A hade någon grej för
Genesis när han var yngre så det var visst väldigt häftigt. :) )

Jag har fortfarande lite svårt att förstå att jag är med barn.
Men Annette hade känt det på sig! :) Pratade med Huddinge idag
och fick tid för VUL 7 juli. Två och en halv vecka kvar..

Jag är riktigt nervös. Känner efter alldeles för mycket på
kroppens signaler. Men jag vill verkligen att det ska gå bra!
Och eftersom jag fått ett MA vågar jag varken tro eller hoppas
för mycket.

Imorgon går jag in i vecka 6..

Och om allt går bra, är pyret beräknad till ungefär 13/2. A berättade
glatt att det även är Peter Gabriels födelsedag. :)

Jag hade verkligen inte tänkt att testa innan måndag. Men så
ville A vara hemma, så jag plockade fram testen idag ändå..

Och jag hittar inte batteriladdaren till kameran och jag förstår
inte hur man gör med mobilen men det är inte ens den minsta
tvekan längre.

Jag är faktiskt gravid!! Det är så himla sjukt och snällasnällasnälla
pyret, stanna kvar.

Jag är överlycklig och livrädd på samma gång men nu ska jag verkligen
bara njuta och tro (som Jannika säger :) ) och faktiskt våga hoppas
att pyret stannar. Att pyret trivs hos mig. Ja. Jag ska våga.

Idag sa en kollega på jobbet att mina bröst såg helt gigantiska ut!
Jag har alltid haft rätt stor byst men när hon sa det blev jag helt
överlycklig! Jag kanske faktiskt är med barn ändå..?

Jag vill inte ha ett kanske. Jag vill ha ett ja eller nej. Jag vill kunna
dricka på As kusins student idag eller inte.

Jag har iaf ont i brösten. Och inte mensont. Sen känner jag mig
kissnödig väldigt ofta men det skulle kunna vara inbillning..

Jag vill bara veta. Jag vill ha ett riktigt starkt streck. Jag vill
vara med barn.

Man kan säga såhär: min hcg-nivå blir ju inte direkt högre. Clearblue digitaltest
visar fortfarande positivt. Testet från Huddinge visar ett svagt, svagt, svagt streck.
Testlagrets test struntade jag i idag. Jag vet inte vad jag ska tro.

Ringde Huddinge. Dom sa att jag ska ta ett nytt test på måndag, om det fortfarande
är svagt ska jag åka in och lämna ett blodprov. Det är ju galet.

Jag blir galen.

Inget blod. Inga symptomer. Ingen bebis?

Jag börjar tvivla på att jag faktiskt är gravid. Testkasetten från testlagret
visar fortfarande inget streck och strecket på teststickan var lika svagt
idag som igår. Jag tror inte att det här kommer gå så bra..

A kallar det för embryot. Jag klargjorde att vi faktiskt kallar det för "pyret".
Han log och sa "om båda har klarat sig, kan vi kalla dom för "Polarn och pyret"".

Imorgon är det min riktiga testdag. Hoppas att Huddinges test följer
teststickan, inte testkasetten..

Så snällasnällasnälla pyret, klamra dig fast så hårt du kan..

Herrejävlar, jag är med barn!


(och psst, ni kan väl hålla tummarna för att
strecket är starkare imorgon och att det inte
är något dumt tidigt missfall pågång?)

Hur dum får man bli? Jag tog två nya test imorse. Ni vet med testlagrets
små stickor. I måndags tog jag med ett annat test från testlagret. Iaf,
så tog jag två test. Jag ville inte ens ha lite hopp kvar, så jag tänkte
att jag skulle döda det. Så blev det inte.

För testen var positiva. Två streck på båda testen. Ett väldigt svagt.
Men fortfarande. Jag inbillade mig inte. Det andra strecket var där.

På lunchen går jag och köper ett digitalt. Så ni kan väl hålla tummarna?

Ju längre dagen gick igår, desto ledsnare blev jag.
Först var jag mest irriterad. Tänkte att det var alldeles för
tidigt. Att jag inte kunde veta. Sen läste jag att Miss S hade
fått ett plus och hon hade ET en dag efter mig..

Så jag åkte inte in till stan med A för att träffa hans syster.
Vi möttes ändå upp i rålis sen där jag var med storebror
och S. Jag mådde fortfarande ganska bra då.

Dagen slutade däremot med att jag bröt ihop inne på
toaletten medan A pratade med sin syster i vardagsrummet.

Jag väntar på fredag. Tar testet jag fick från Huddinge då men
jag har inga större förhoppningar. Alls.

Två negativa grav.test imorse. Och jag som inte tänkte
testa förren på onsdag.. Negativt var ganska väntat men
jag hoppas ju ändå. Att hcg-nivån inte är tillräckligt hög än.
Även fast jag vet att det är kört.

I fredags var jag och A på gröna lund med storebror
och S och tittade på Petter+September. Igår var vi
hemma hos min vän L som fyllde år och idag fyller
alltså jag år. 26. Jag är inte alls där jag hade tänkt
att vara som tjugosexåring..

Det är lite läskigt men jag är så otroligt säker på att
jag inte är med barn att jag inte ens är nervös längre.
Varje natt drömmer jag om mens och negativa grav.test.
Och jag känner absolut ingenting i magen, livmodern eller
brösten.

Halva ruvningen klar, halva kvar..

Jag känner ingenting. Inget molande, inga dragningar. Har
fortfarande lite ont i brösten men som sagt, det hade jag
ju redan inne.

Jag har börjat inse att det nog helt enkelt inte fungerade.
Det var ingen liten som ville fastna. Nej, jag vet ju inte
om det stämmer. Och man ska ju tänka positivt. Jag är
bara livrädd.

Sjukt fint väder idag, iaf. Jag och A funderar på att bowla
ikväll och innan det kanske ta en öl/cola i Kungsträdgården
där "Smaka på Stockholm" pågår just nu. Skönt att sommaren
är här nu. Bara sju veckor kvar till semestern! :)

Jag har fått en award från Miss S vilket såklart gjorde mig jätteglad!
Tanken är att jag ska skicka den vidare till 5 bloggar som jag gillar men
jag har sett att nästan alla bloggar som jag läser redan har fått awarden
och då känns det lite dumt att skicka den vidare igen.. Så jag ligger lite
lågt, vilket inte betyder att jag inte blev glad. Det är bara att ni frågar A,
hur jag satt och fånlog. Jag har aldrig fått en award förut! :)

***

Jag har en känsla av att det inte fungerade. Jag drömmer om mens,
negativa graviditetstest och dåliga samtal från Huddinge. Jag inser ju
att jag antagligen drömmer om det här eftersom det är ALLT jag
tänker på. Jag önskar att jag kunde testa nu. Nu. NU.

Jag har lite ont i livmodern. Med betoning på lite. Jag känner
egentligen ingenting vilket gör mig orolig. Jag vågar inte riktigt
tänka tanken att dom inte skulle fästa. Något m å s t e fästa!

Igår var vi på jobbet på spökvandring i gamla stan
och sen drinkskola. Det var väldigt trevligt. Även
fast jag inte drack någonting. Jag antar att det inte vore
farligt, att det är alldeles för tidigt om det skulle vara
så att jag faktiskt är gravid. Men jag tar det säkra före
det osäkra.

Inatt drömde jag att jag fick min mens. Det bara forsade
ur mig. Låt oss hoppas att jag inte drömmer sanndrömmar.