I väntan på dig.

Det har jag idag. Och det var sista gnället på ett tag, jag lovar!  :)

För många, många, många år sedan var det en tjej som sa att det stod "älska slash oro"
över hela mina papper. Jag förstod vad hon menade. Så glad men vågar inte tro att
något bra kommer hända för då rasar det. Snabbt.

Jag trodde jag hade jobbat bort det, iaf det värsta av det. Vilket jag så tydligt märker
nu, att det är kvar. För jag vågar inte tro att pyret stannar kvar, eller att vi blir
föräldrar i början på nästa år. Om jag tänker det för ofta, kommer det inte
bli sant. Och jag ver att det är jättelöjligt att tänka så. Tankekraft borde vara en bra
sak. Men jag kan inte.

Var det där gnäll kanske? Förlåt.