orolig,


Att man aldrig slutar oroa sig! Först oroade jag mig för att
dom skulle få ut jättefå ägg ur mig, sen att inget skulle bli befruktat,
sen att dom skulle dela sig dåligt, sen att inget var friskt, sen att
inget skulle fastna och nu för att det ska tappa taget.

Och lagom till den 7 juli kommer jag vara orolig för att hjärtat
har slutat slå och har vi sån tur att pyret fortfarande lever då,
kommer jag fortfarande oroa mig tills vecka 12 är över och efter
det har jag ungefär bara 7 månader kvar att oroa mig för alla
andra saker jag inte vetat att jag behövde oroa mig för. :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0