...


Det finns så mycket jag egentligen skulle kunna säga idag,
när jag sitter i min ensamhet och och väntar på A.

När jag sitter här och tänker på missfallet. Tappar fortfarande
luften och det var TVÅ år sen i sommar. Det värsta är att tänka
att den bebisen kanske var frisk. Det kanske var VÅR bebis.
Och jag kunde inte behålla den..

Det finns så mycket jag skulle kunna säga men det tänker
jag inte. För jag orkar inte med mina egna tankar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0