I väntan på dig.

Igår fick jag en brännande känsla i livmodern. Den försvann
efter typ två sekunder men nånting som bränner kan ju aldrig
vara bra. Snälla embryon, säg att ni fäst nu!

Jag har ont i brösten och i bröstvårtorna men det hade jag
redan innan ET så jag tvivlar på att det har något med det
att göra.

Jag är nervös. Försöker andas. Jag har tänkt att jag ska testa
den sjätte juni. Tror ni att jag kan det, när jag enligt Huddinge
ska testa den 10 juni? Jag tänker att det vore skönt, eftersom
jag inte ska jobba den sjätte. Den tionde jobbar jag däremot
till 18 och kan inte stanna hemma. Vad tror ni?

Det går ganska bra, att leva normalt. Utan att riktigt tänka
på att jag ruvar. Det är först på kvällarna det slår till, när
det finns tid att tänka.

Då lägger jag handen på magen och så berättar jag för dom hur
mycket deras farmor skulle skämma bort dom, hur deras morfar
skulle ta med dom på fotbollsmatcher, hur deras farfar kan lära dom
bygga saker, hur deras mormor skulle sjunga för dom, hur deras
morbror skulle leka med dom, hur deras mamma och pappa skulle
ge dom godis och glass (när dom är tillräckligt gamla) och framför allt hur otroligt
älskade dom skulle  vara av så många människor. Det berättar jag och så ber
jag dom väldigt snällt att stanna. Stanna. Stanna.

och just det. Jag är så JÄKLA glad över
att jag producerar friska ägg!!

Jag ruvar! Det känns så stört.

Vi kom dit idag vid kvart över två. Ingen hade ringt
och jag var så nervös att jag knappt kunde andas.

Annette ropade upp oss direkt och jag fick sätta på mig
den snygga sjukhusrocken innan vi fick gå in och prata
med läkaren.

Det fanns tre friska embryon!! Jag blev överlycklig. Vi har
varit lite oense, jag och A, om vi skulle sätta in två
embryon om det fanns eller bara ett. Men jag vann.
Så just nu vilar två små embryon i min livmoder och
jag hoppas att dom snart ska känna att det ju är rätt
bekvämt och bestämma sig för att fästa. Hoppashoppashoppas!

Det tredje odlar dom vidare och sen får vi se om det
kanske får en plats i frysen.

Idag åkte fem små embryon till Solna för att
(förhoppningsvis) bli friskförklarade.

Imorgon kommer jag vara så nervös att jag
knappt kan andas.

Ring inte mig!

Alltså, hur klarar ni av att jobba? Jag gör absolut ingen
nytta alls. Jag mest bara sitter här. Och så tar jag något
samtal ibland och har ingen aning om vad kunden säger.

Jag tänker bara på mina små nio embryon. Försöker med
tankekraft få dom att dela sig, växa till sig, vara friska!

Jag är så störd.

Jag ringde idag igen. Eftersom dom aldrig ringde upp igen.
Nio ägg är befruktade. 5 av dom 18 äggen var omogna. Så
9 av 13 är ju rätt bra. Kan ändå inte hjälpa att känna mig
liiite besviken.

Så nu är det bara att hålla tummarna. Jag tycker att det
borde finnas ett embryo som delar sig som det ska och
sen visar sig vara friskt av NIO. Åh, ont i magen.



(och Miss S.. Jag gör ju PGD. Igår blev dom befruktade,
idag växer dom, imorgon skickas alla bra iväg på biopsi för
att se om dom har ärvt den skadade genen jag bär på och
på fredag sätts dom friska tillbaks. Om det finns några friska.)

Jag tryckte bort Huddinge! Dom ringde och jag råkade
trycka bort dom! Fanfanfanfan!

Tror ni att dom ringer igen..?

Ja, jag är nervös. Senare idag ska jag ringa Huddinge
och fråga hur många ägg som blev befruktade. Jag
håller tummarna för 10. Vågar inte hoppas på för mycket.

Jag är jätteglad över mina 18 ägg, framför allt eftersom vi
bara fick ut 5 förra gången. Ganska bra förbättring! :)

Men jag är så himla nervös. Så snälla, rara, söta
du-som-bestämmer, om du bara kunde se till att det
finns ett perfekt, friskt litet embryo på fredag skulle
jag vara tacksam för all evighet.

18 ägg! ARTON! Det är ju helt galet. Jag är alldeles
jätteglad och orolig. Imorgon ska jag ringa och höra
hur många som blev befruktade.

Det är allt jag orkar berätta just nu. Jag har ont och är
trött. Vi hörs imorgon!

A är hos en kompis på musikkväll och jag
sitter här i min ensamhet (fast med katterna förstås)
och lyssnar på musik. Jag är nervös.

Tänk om det inte blir några friska ägg den här gången heller?
Tänk om Huddinge ger upp på oss? Vad gör vi då?

Och jag är så otroligt glad för Jenny_Marias skull och så himla
avundsjuk.. Men jag hoppas att jag gör dig sällskap om tre veckor,
ungefär!

..Huddinge. Jag var tvungen. Jag hade ont i magen av oro!

Det var Anette som ringde upp och hon skrattade åt mig. "Sluta!
Du är ju helt jättereglerad och har massa fina äggblåsor!". Och så
sa hon att man kunde få ont i brösten av sprutorna. Då kändes allt
genast mycket bättre. Mycket, mycket, MYCKET bättre!

Så nu längtar jag till måndag!

Jag har ont i brösten! Jag tror jag håller på att få min mens!
Det här är så inte bra..

Kan det vara så att jag inte blev helt nedreglerad? Vi hann ju
inte ta något blodprov eftersom jag skulle till Paris och allt..
Herregud.. Det här kommer förstöra allt och mina fina äggblåsor
kommer dö och så hinner vi inte med något mer försök innan
sommaren och jag tror att jag dör!

Eller är det någon som har fått ont i brösten av menopuren...?

och så har jag inte speciellt ont i livmodern längre så nu riktigt
känner jag hur äggblåsorna spricker istället. Åh, störd!

Jag är verkligen nervös inför ÄP på måndag. Jag hoppas på många
ägg. Minst tio.

Och sen, efter ÄP kommer jag ju ungefär vara trippelt så nervös som
jag är nu. Inte ens roligt. Men det löser sig väl. Säger man inte så?

***

Och när ska jag lära mig att kalla A för man och inte för sambo? Helt
galet. Men nu har jag mitt nya efternamn på jobbet och på Huddinge..
Dax att skaffa nytt ID-kort, vet bara inte när jag ska hitta tid till det.

Idag var jag i Huddinge på ultraljud och det gick väldigt bra.
16 äggblåsor fanns det, dom minsta var 9 och den största 16.
Det är en otrolig förbättring från förra gången!

Så på måndag blir det äggplock! Sjukt nervöst. Klockan 20:45
på lördag (bäst jag skriver det här medan jag fortfarande
kommer ihåg det) ska jag ta ovitrellen.

Väntan efter måndag kommer vara fruktansvärd. Jag hoppas bara
på ett friskt ägg som blivit befruktat och delat sig..

Jag har ont. I livmodern!! Iaf tror jag att det är där
livmodern sitter (vilken himla dålig koll jag har på min egna
anatomi!). Jag hoppas verkligen att det är i livmodern, det
vore så himla bra. Det kanske betyder att äggen faktiskt växer
till sig! Men jag vågar inte hoppas, för hoppas man blir man bara
besviken.


Jag kom att tänka på hur otroligt tydligt det är att vi är två stycken
i hemmet där hemma. När man kollar på historiken på internet
är det en salig blandning mellan IVF-bloggar och fotbollssidor. :)

Jag känner ingenting i magen, vilket gör mig orolig.
Växer det inga ägg?

Jag är liiite, liiite öm när jag trycker rätt hårt men jag
tror mer att det är för sprutorna. I hate this!

Det vore rätt skönt med en helg till, så att jag skulle hinna
vila upp mig efter helgen.

Bröllopsfesten var fantastisk. Alla som kom och alla fina saker
vi fick, tänk att det finns så många som faktiskt bryr sig om oss!
Min farmor och min farbror kom hela vägen från Värmland, jag blev
så glad när jag såg dom att jag nästan började gråta.

Det kom folk med jämna mellanrum hela tiden mellan 13-18 ungefär,
jag var trött, varm och otroligt lycklig. Jag var så jäkla lycklig.
Enda gången jag inte var lycklig var när jag gömde mig på toaletten,
blandade ihop medicinen och stack mig i magen.. Inte ens på min egna
bröllopsfest slapp jag.

Och idag är jag så trött att jag skulle kunna somna stående. Men jag
svarar visst i telefon istället.

Idag var jag i Huddinge och lämnade blodprov. Sen ringde
dom och meddelade att mitt värde var lågt. Det sög ju. Så
nu höjer vi till 300. Men det är ju så jäkla konstigt!

Imorgon är det bröllopsfest. Det ser jag verkligen framemot.
Ikväll ska jag laga massa mat och så. Jag tror det kommer
bli riktigt kul.

(ledsen för tråkiga inlägg. Det ringer sjukt mycket på jobbet
och jag känner mig rätt nere. Men jag jobbar på det!)

Jag tar mina sprutor och ser glad ut. Snörvlar ikapp med
mig själv. Planerar inför bröllopsfesten på lördag och
kurerar mig. Känns som stiltje, även fast 100 saker borde
göras.

Jag känner mig inte riktigt som mig själv. Och allt som har
ändrats är egentligen en till ring på fingret och ett nytt
efternamn.

Inatt drömde jag att jag var med barn. Inte ett IVF-barn.
Jag var så fruktansvärt, löjligt lycklig. Och sen vaknade jag.

Jag tog mig i kragen och åkte in till Apotek Scheele mitt inne i stan.
Är så jäkla jobbigt när jag måste åka ersättningsbuss och dom
vägrade att svara över telefon.

Men det gick bra iaf. Jag fick spruta och nålar. Nu hoppas jag
bara på att allt inte är förstört bara för att jag missat en dag.
En liten, minidag.

Hemma igen. Och gift! Och väldigt förkyld.
Helt otroligt att jag överlevde två flygresor till.

Så kommer jag då på igår kväll att jag ska börja spruta.
Och jag har varken spruta eller nålar. FAAAN!
Huddinge har stängt, Apoteket har stängt.. Jag är körd.

Imorgon gifter jag mig! Då blir jag mrs A (på två sätt. A har faktiskt initialerna AA.),
och det ska bli helt fantastiskt!

Sen att jag är hispig över flygresan är ju en helt annan
historia..