I väntan på dig.

Nu är det bara en och en halv dag kvar med ersättningsbussen.
Sen börjar min tunnelbana gå igen. Jag har VERKLIGEN saknat
min tunnelbana. Förstår att det låter konstigt för er som inte bor i
Stockholm men jag är väldigt tunnelbanefrälst. :)

***

Att min bekant är gravid påverkade mig ganska rejält. Jag läste det på
när jag satt i soffan och tittade på IDOL. A som var i duschen måste ha
trott att någon hade dött när han kom ut eftersom jag satt och störtgrät.
Hon och jag är inte direkt tajta längre men vi var rätt tajta förut, så tajta
man nu kan vara när man bor i olika städer och inte träffas speciellt
ofta. Vi brukade brevväxla förut. Och jag vill så gärna vara glad för hennes
skull men jag kan inte. För det borde vara jag. Och jag hatar att jag är så
bitter och missunsam.

Men att det hade påverkat mig så mycket som det faktiskt gjorde förstod
jag framför allt när jag satt på jobbet igår och fortfarande kände mig
ledsen och gråtfärdig. Då insåg jag att det faktiskt påverkat mig mycket
mer än jag från början trodde att det skulle. Det hjälpte väl inte direkt
att jag lunchade med kollegorna L och I och L satt och funderade på när
hon och pojkvännen skulle skaffa barn. L ÄR en av mina favoritpersoner
i världen men ingen kan förstå hur det här faktiskt känns.

Mensen har inte kommit och det känns inte ens som att den är påväg.
Svampinfektionen känns lite bättre. Med betoning på lite.