I väntan på dig.

Ett huvud, en kropp, två små början till ben och två små armar.
Den rörde sig när vi var där! Sprattlade till och var så himla söt.

Ikväll får ni se en bild!

***

Och här har ni Mini!




Från vänster: gulkropp, huvud, kropp (och en liiiten arm) och två små fina ben. :)
Vi blev framflyttade en vecka, så nu är jag i vecka 10 (9+3) och jag är väldigt glad.
Och väldigt, väldigt rädd.

Imorgon är vårt andra VUL. Jag är väldigt nervös. Jag har ont i brösten,
en obehagskänsla i magen, huvudvärk och en väldig molvärk tidigare
idag. Men det behöver ju inte betyda något.

Jag irriterar mig själv med statistik hela tiden. Under våra tre IVF försök
testades 17 små embryon. Av dom 17 var 3 friska. Man kan säga att
statistiken inte riktigt är på vår sida.

Men först ska Mini leva.

Så snällasnällasnällasnälla Mini, lev..

IMORGON.

Jag vill så gärna köpa lite bebiskläder. Och speciellt en fin bebisfilt. Men det gör
jag inte. Jag har ju redan köpt en bebisbok, det är nog med jinx.

Vi har en väldigt jobbig katt hemma just nu. Vi har en garderob i sovrummet och
nästan VARJE natt står hon och skrapar på garderobsdörren och vill in. A försöker
putta henne så hon ska förstå att det är fel. Jag säger bara "men öppna dörren då!".
Jag vet inte riktigt varför hon har börjat nu, typ den senaste veckan. Hon har
aldrig gjort det förut. Hon kanske är i trotsåldern.. :)

Nu är det 5 dagar kvar. Fem väldigt långa dagar.

Jag har väldigt sugen på fett och ost. Helt tillsammans, alltså ostbågar. Åh, jag dreglar
som Homer Simpson bara jag tänker på hur gott det skulle vara! Helst dom där
bollarna, som smakar nacho cheese... Och jag är inte ens sådär övergalen i ostbågar.
Chips brukar vara min svaghet. Åh, ostchips.. Jag dör!

Och till sist: Grattis till Victoria och Daniel som fått en liten prinsessa!

edit: Hon ska visst heta Estelle. Väldigt konstigt prinsessnamn. Men jag är glad att dom
inte valde något namn som jag gillade, för snart ska väl varenda liten nyfödd heta
Estelle. Och just nu, idag tror jag faktiskt att den lilla i magen är en flicka. Den braiga
känslan? Den håller sig lite långt borta men den finns där. Någonstans.

edit 2: I helgen ska jag köpa sneakers tänkte jag. Och idag ska jag försöka övertala
A till att vi ska äta räkmackor. Åh, vad gott!

Idag är en mycket dålig dag. Jag är så fruktansvärt trött, huvudet känns så tungt att
jag knappt kan tänka och jag kan sitta och läsa ett mail i tjugo minuter utan att
förstå vad jag läser.

Men så vitt jag vet mår Mini bra och det är ju det allra viktigaste.

Nu är det bara sex dagar kvar, sen får jag veta om Mini faktiskt mår bra eller
om jag bara inbillar mig..

Jag gör ingen nytta öht. Jag skulle lika gärna kunna sitta hemma och
titta på usel daytime-tv, det skulle vara ungefär lika nyttigt som det
jag gör här.

Jag skriver dåligt nu. Jag vet det. Jag tänker mest på Mini, min söta
fina lilla kidneyböna. Jag vill ju att h*n ska må bra. Klamra sig fast
och vara frisk.

Snart är det den 29:de, då ska jag dit igen. Och jag hoppas att Minis
lilla hjärta fladdrar då också. Jag har väldigt ont i brösten fortfarande.
Annars känner jag mest ingenting.

Alla är med barn just nu. Eller ja, det känns som alla. Våra vänner T och A-N väntar barn.
Dom är typ en vecka före oss.. Och sen As kusin och hans fru. Det är dom som redan
har fina O och det vore så jobbigt om dom fick två barn och jag inte något..

Så Mini måste stanna kvar och vara frisk. Jag vet inte riktigt vad jag tar mig till
annars. Hör du det Mini? STANNA KVAR. Och VAR FRISK.

Men det finns ett litet embryo på 8.6 mm med ett fladdrande
litet hjärta! Jag grät, A såg alldeles svimfärdig ut. Vi trodde
nog aldrig att vi skulle få se ett litet hjärta på ett tidigt
ultraljud.

Vi blev flyttade en vecka tillbaks men det var ganska väntat
ändå. Så 6+2 idag. Och nu är det 5% risk att få missfall.

Jag ska dit igen den 29:de och se om allt fortfarande ser bra ut.
Och sen skickas remissen. Vad jag just nu önskar att det här
var en PGD-graviditet.

Men positivt tänkande! Mini lever!!

Snällasnällasnälla Mini.. Du kan väl må bra?

Imorgon vänder det. Det ska vända. Det MÅSTE vända.

Alltså, jag håller på att bli galen. Jag har en så bra känsla i kroppen att
jag blir livrädd. Brösten gör ont, molvärken finns dock inget illamående.
Och tänk om jag går omkring här med en så bra känsla i kroppen och
så finns det inget hjärta på tisdag iaf? Jag orkar inte.. Mini måste vara
kvar. MÅSTE.

På måndag, 13:de, var vårt PGD-pyre beräknad till.. Jag vet inte riktigt
vad jag känner för det, det spelar ju egentligen ingen roll alls. Och det
känns iaf lite bra att jag ändå är gravid.

Jag är fruktansvärt yr i huvudet. Trots att jag sitter ner. Jag skakar
lite, fryser och är så stört yr i huvudet. Ska jag ta det som en symptom,
eller håller jag på att bli sjuk?

Den där braiga känslan, ni vet? Den har nog gått vidare till någon
annan nu..

6 dagar kvar.

Första graviditeten var jag säker på att det var en flicka. Andra gången lika
säker att det var en pojke. Jag fick ju förstås aldrig reda på om jag hade rätt
men känslan var så jäkla stark.

Den här gången? Jag vet inte. Ibland får jag en riktigt stark känsla att det är
en pojke. Andra gången lika starkt att det är en flicka. Det spelar ju egentligen
ingen roll, såklart. Men mest hoppas jag på att det inte är en shemale. :)

Jag har en rätt bra känsla. Jag har fortfarande ont i brösten, jag sov nio och en halv
timme inatt och är så trött att jag skulle kunna somna stående, jag är lite ont i
livmodern, jag är inte hungrig och sen POOF! är jag så hungrig att jag måste ha mat
NU! Jag tror att det är bra tecken och om jag bara kunde slippa få missfall så vore
det värt det. Om jag bara kunde få veta att jag faktiskt kan behålla en liten bebis,
att min livmoder faktiskt inte tar livet av allt liv. Det vore värt så sanslöst mycket.

Och tänk om, TÄNK OM, bebisen kunde vara friskt..


Sju dagar kvar..

I fredags gjorde vi mest ingenting. Tittade på "På spåret", åt potatisgratäng med kött och
mös i soffan. Jag och A (och bebis?), hand i hand. Kärlek!

I lördags var vi hos mamma och pappa och tittade på Melodifestivalen. Det är så fruktansvärt
töntigt men jag älskar det! Storebror och fina S var också där. Fina S tittade på mitt glas med
Fanta exotiska frukter många gånger och funderade ganska tydligt på varför jag inte
drack vin blandat med sprite som jag brukar göra. Frågan "har det hänt något?" kom också upp
eftersom hon tyckte att jag och A var så kärleksfulla. Jag svarade ett snabbt "nej" och min
fantastiska mor sa "såhär är dom ju alltid!". Och det är nog sant, vi är alltid såhär kära.

Och i söndags var vi då tillbaks till ingenting. Eller inte riktigt ingenting, vi (okej då, mest A)
frostade av frysen. Något ska man väl roa sig med. Under helgen har jag känt en värk i
livmodern, typ som mensvärk. Kan det kanske vara växtvärk..? Det vore så himla bra,
för jag har inte känt det under någon av dom andra graviditeterna.

Imorgon är det en vecka kvar. Idag är det åtta dagar kvar.

Jag skriver inte så mycket. Jag har inte så mycket att säga. Jag väntar
ju bara på den fjortonde iaf.

Om jag anstränger mig och känner efter riktigt, riktigt, riktigt mycket
så kan jag kanske känna lite molvärk. Brösten ömmar fortfarande men
inte lika mycket som förut. Igår kände jag mig illamående mellan 17-20
kanske men det försvann när jag ätit.

Men åh, kan jag bara sluta känna efter eller?

11 dagar kvar..

Alltså, jag sitter här på jobbet. Och skämtar med mina kollegor, skrattar
och verkar glad. Alltså, jag är väl rätt glad. Men jag är himla orolig också..

Jag längtar verkligen till den fjortonde. Jorden gör inte som jag säger, den
snurrar fortfarande i samma takt. och nu toksnöar det ute.

Snälla, älskade lilla själ.. Du kan väl vara redo att komma till oss nu?