I väntan på dig.

Jag lunchade med mina kollegor L och I. Vi pratade lite löst om bebis, att jag hade
en rätt bra känsla i kroppen och så. Sen gick det utför för då sa I
- Om bebis inte har din avvikelse (redan där blev jag ledsen) men kanske downs syndrom,
vad gör ni då?
- Då tar vi också bort den, sa jag.
- Varför då?
- För vi har inte gått igenom allt det här för att få ett sjukt barn.
Och då tittade dom på mig, som om jag var världens hemskade människa och pratade om hur dom
ALDRIG skulle ta bort ett barn med downs syndrom.

Först blev jag jätteledsen över att dom dömde mig så och gömde mig på toaletten och grät.
Sen blev jag arg. Riktigt jävla förbannad.

Vem fan tror hon att hon är?
Vem ställer en sån fråga till någon? Och är inte min situation redan tillräckligt hemsk? Och
varför är det värre om jag tar bort ett barn med downs syndrom än ett barn med min sjukdom?
Är ett barn med downs mer värt då?

Jag är så fruktansvärt arg!