Oh well,

Jag tänkte bara berätta att idag har jag ont i ljumskarna..

Och att känna Mini sparka är det bästa som finns!

gnäll, gnäll, gnäll.. Det var väl ett jävla tjat på mig!

Det är självklart värt det. Innan jag får dom kommentarerna - såklart att det är värt det! Jag funderar på att ringa min BM och höra om jag kan bli sjukskriven på 25%. Jag vet inte riktigt hur dåligt man måste må för att bli det.

Jobbigast är självklart fötterna. Efter det kommer tröttheten. Efter tolv så kan jag knappt jobba. Definitivt inte koncentrera mig. Allt jag kan tänka på är att komma hem, krypa ihop i soffan och soooova.
Jag vill bli sjuksriven på 25% men samtidigt inte. Jag har ingen energi till att ta några beslut.

Men jag är så glad över att vara gravid. Jag kan knappt tro på att det är jag som ska gå på mammaledighet. Att det är jag som får gå ner till personalavdelningen och skriva under min inkomstuppgift till försäkringskassan. Det är ju heeelt galet!

ont

Jag vill inte gnälla när jag äntligen är gravid igen. Men jag har så fruktansvärt ont i fötterna att jag knappt kan gå. VARJE dag.

Och just idag har jag även ont i livmodern, upp mot lungorna, i svanken och i (?) svanskotan.

Jag mår även väldigt konstigt. Yr, svimfärdig, andfådd..

Huvudsaken är att Mini mår bra. Men jag trodde att jag skulle tycka bättre om att vara gravid..

tvåsiffrigt!

Idag är det exakt 99 dagar till beräknad födelse. Jag längtar tills hon är här och jag faktiskt kan se att hon mår bra. Fina lilla Mini..

BM, som sagt

Åh, allt såg bra ut! Hennes hjärta slog med 148 slag i minuten och mitt järnvärde, blodsocker och blodtryck såg jättebra ut. Min mage var lite större än genomsnittet men fortfarande heeelt normal.

Ska jag klara av att inte oroa mig i typ en vecka nu kanske?

BM

Eftersom Mini knappt rört sig varken igår eller idag ringde jag med panik i rösten till min BM. Hon var snäll och sa att jag kunde komma dit på en snabblyssning, så nu struntar jag i jobbet och åker dit. Snälla Mini, må bra...

Monica


Det här inlägget är till Monica (som säkert inte ens läser längre) och som kommenterade här.

Blogg.se har gjort någon uppdatering och när den kommentaren kom upp
igen kom också alla känslor tillbaka. Jag accepterade den aldrig då, i december 2011,
för jag trodde att jag skulle gå sönder men nu är jag starkare.

Och med Mini som växer i magen har jag egentligen bara en sak att säga till dig, Monica.
Screw you.
Men det vore ju rätt barnsligt och ganska omoget. Men ändå.
Screw you.

Hm..

Jag har blivit riktigt dålig på att lägga in magbilder. Jag ska försöka bättra mig. Nu är jag iaf i vecka 25. Jag kan inte påstå att det går speciellt fort..

Jag inser att det är sjukt att jag känner så här men jag tycker verkligen inte att det är kul att vara gravid.. Jag älskar slutprodukten, en liten frisk bebis. Och jag vill verkligen att Mini ska stanna därinne tills hon känner sig redo. Men jag har varje dag ont i fötterna, i magen, känner mig yrslig, mår lite illa, har ingen direkt matlust, ont typ uppåt lungorna..

Det är fantastiskt att känna Mini sparka och röra sig inne i magen. Hon är fantastisk. Men jag hoppas hon vill komma ut i typ vecka 38, istället för att stanna därinne i 40 veckor..


Mini

Idag kände jag Mini även när jag stod upp.

Nu sitter jag i soffan och känner henne sparka ungefär hela tiden. Det är så jäkla fantastiskt. Jag önskar att A kunde känna mer.


Äsch,

Jag drar ut på landet i några dagar. Ska bli skönt att komma bort och bli bortskämd.


Mini

Igår hälsade Mini äntligen på sin pappa. :)


Födelsedag

Idag fyller jag år. Det känns som att det här året, mitt 27:de, kan bli riktigt jäkla bra.


Barnvagn

I lördags beställde vi barnvagn. En Emmaljunga, som jag absolut inte skulle ha. Nu blev det så ändå, den hade fyra stora hjul och det var det viktigaste.

När vi stod där och fyllde i alla papper tänkte jag "jinxar vi det inte nu, så gör vi det aldrig". Vill ni gissa att jag höll på att dö när Mini inte knappt sparkade igår? Som tur är håller hon på mer idag, så jag kan (nog) andas ut igen.

Nu är bara frågan vad hon ska heta. Blir hon en Joline eller en Alisia?


Juni!

Helt sjukt att det redan är juni. Och lite mindre än 4 månader till beräknad BF.

Jag känner Mini varje dag nu. Mest när jag ligger i soffan på kvällarna, då har hon lite fest därinne. A är väldigt besviken över att han fortfarande inte kan känna något på utsidan.


RSS 2.0