I väntan på dig.

Igår var jag hos min BM för första gången. Ja, jag vet att det är lite sent men
jag ville ju inte boka något innan jag visste om Mini var frisk. Och det är ju
Mini. Frisk!

Hon var väldigt gullig iaf, min BM. Jag går på Mama Mia, det kändes bäst så.
Allt såg bra ut. Mitt blodsocker, järnvärdet, blodtrycket.. Men det var ju inte
så mycket om Mini.. Och jag vill se Mini!

RUL blev bokat till andra maj. ANDRA MAJ! Det är fruktansvärt lång tid dit.
Fruktansvärt.

Igår fick jag hem lite mammakläder från Polarn&Pyret. Och idag hade jag
fått en avi från H&M plus från Telenor med min iPhone! Och nu insåg jag
precis att Ellos har mammakläder.

Jag vet att jag spårar ur men jag måste tro på det här. Jag måste tro att
det går bra.

Jag har inte druckit cola på jättelänge. Jag saknar cola. Men jag dricker en
stor kopp svart te varje dag, så jag får tillräckligt mycket koffein i mig utan cola.
Och förresten, visste ni att trocadero innehåller koffein? Väldigt irriterande.

Jag tycker att det syns nu. Om man tittar noga. På torsdag ska jag till mama mia.
Det ska bli roligt. Om jag är extrasnäll hoppas jag att jag kanske kan få lyssna på
hjärtljuden..

Så. Fruktansvärt. Ont. I. Huvudet.

Jag tänker ju inte ta ut något i förskott men jag insåg att det kanske var
dax att boka tid på mvc. Jag valde Mama Mia, för det fanns inte direkt något
bra i min närhet. Så på torsdag den 29:de har jag tid där. Det känns så galet.

Är jag verkligen äntligen förbi vecka 12? Är Mini faktiskt frisk? Det känns sjukt
på mer sätt än ett.

Det känns nästannästannästan som att jag kanskekanskekanske blir mamma i höst..

Ni var 31 människor som var inne och läste igår och inte en enda 
kommenterade? HALLÅ, Mini är frisk!

Okänt nummer. klump i magen.

- Hej, det här är doktor S från Huddinge sjukhus.
- Hej..
- Jag tänkte bara berätta att vi fått svaret för dystrofia nu och den är frisk.
- Skojar du med mig?
- Nej, jag skojar aldrig när jag ringer dom här samtalen.
- Och du sa att den är frisk?
- Ja, det sa jag. Vi har inte fått svar för kromosomavvikelse än men det vore ju
väldigt osannolikt att den har downs.
- Ja, okej. (här har jag lite svårt att prata eftersom jag tokgråter. DEN ÄR FRISK!)



Sen ringde jag A och tokgrät. Stackarn. Han trodde såklart att den var sjuk. Stackars,
stackars A. Men han blev glad när jag lyckades hulka fram att den var frisk.

Om allt går som det ska blir jag mammaledig i september. Om allt går som det ska blir
jag MAMMA. Herregud..


(det vore ju själva faan om den hade downs..)

Bra: Mini lever fortfarande och är så fruktansvärt söt!

Dåligt: Moderkaksprov gör väldigt ont. Väldigt.

Summering: En helt okej dag. Nu är det bara tre veckors väntan kvar,
sen vet jag om Mini är perfekt eller om allt slås i spillror. Igen..

Alltså, hur kan folk ha så jäkla mycket åsikter om en annan
persons val?

Jag kunde inte bry mig mindre om ni väljer att behålla barn
med downs. Så hur kan ni bry er så mycket om att mitt val
är att abortera bort ett barn med down? Hur skadar det er?

Jag förstår verkligen inte. Vi är alla olika. Jag väljer att göra
det som jag tror är bäst för mig och för barnet. Ni väljer att
göra det som är bäst för er och erat barn.

Och jag blir så ledsen när ni säger att ni tycker att det är
fruktansvärt att abortera ett barn med downs. När ni säger saker
som att ni inte tycker att personer som gör det förtjänar att
få friska barn.

Jag undrar: Varför tycker ni att det är så mycket värre att
abortera bort ett barn med downs, än ett barn med min sjukdom?

Måndag. Snart är det måndag den 19:de. Anledningen till att jag är nervös
(för vi får ju inget besked när vi är där ändå) är för ultraljudet. Jag längtar
efter att få se Mini igen, trots att jag är livrädd. Tänk om Mini dött under de
senaste veckorna?

Och sen är jag rätt nervös för nålen också. Jag har förstått att den är rätt stor.
Jag gillar inte nålar.

Två dagar kvar, alltså.

En vecka kvar..

Finnarna har tagit över mitt ansikte. Jäkla hormoner (dock är jag tacksam, ni vet
hur det är..).. Jag kan inte borsta tänderna längre utan att få kräkreflexer, brösten
får inte riktigt plats i BH:n och jeansen.. Dom är inte riktigt baggy längre.

Jag är så otroligt tacksam och så himla orolig. Jag vet att jag tjatar men jag vet
verkligen inte vad jag gör om Mini är sjuk. Mini får inte vara sjuk. Mini måste vara
frisk som en nötkärna.

psst: jag vet att det bara är Mars (och att Stockholm brukar få många bakslag i mars..)
men jag hoppas verkligen att det här är startskottet för våren!

Jag vet inte om ni saknar mina uppdateringar men det händer
inte så mycket. Jag räknar ner till den nittonde och tycker att tiden
går alldeles för långsamt. Undra hur långsamt dom tre veckorna
efter den nittonde kommer gå?

Jag försöker att tänka positivt. Att det är KLART att Mini är frisk.
Han/Hon-som-bestämmer kan INTE vara såhär jäkla elak. Det måste
vara en omöjligthet, så det är klart att Mini är frisk.

Mini MÅSTE vara frisk..

A sa det häromdagen. Allting känns liksom för bra för att vara sant.
Jag blev med barn snabbt. Jag fick inte missfall. Så det är klart att Mini
är sjuk. Vi har ju inte sånhär tur, det har vi ju märkt förut. Om Mini vore
frisk, då skulle det verkligen vara för bra att vara sant.

A sa att han hade en bra känsla inför moderkaksprovet. Det har inte jag.
Jag är lite rädd för nålen (don't like nålar..) och hur skulle vi kunna ha sån
jäkla tur att Mini vore frisk? Det händer ju inte oss. Det händer andra.
Inte oss.

Jag är orolig. Har lite ont i magen. Vill verkligen inte jobba. Vill helst ligga
hemma i soffan, klia katter bakom öronen och inte tänka. Inte tänka alls.



(miss adapted, om du läser här.. jag verkar inte kunna kommentera hos dig,
finns ingen "anonym" att välja. och jag vill gärna kommentera!)

Igår fick vi en kallelse till moderkaksprov. Den nittonde mars.
Ångest. Om allt ser bra ut får man ett brev, ser det dåligt ut ringer
dom. Hur jäkla hemskt är inte det?

Och så tar det visst TRE veckor innan man får svar.. Åh!