I väntan på dig.

Jag har hela tiden tänkt att jag inte har någon mage. Att jag inte ser gravid ut, utan att det ser ut som att jag gått upp några kilon. Sen satte jag på mig en tajt tröja.. Har jag blivit hemmablind?

Det blev ingen bild tagen igår, så ni får nog klara er den här veckan.

Jag har egentligen inget att säga. Jag längtar efter Mini!

Mitt senaste inlägg.. Jag tycker att det är jobbigt att ha ont i fötterna varje dag och att benen ser ut som korvar men det är ju ett litet pris att betala.

Om Mini kommer till oss, frisk och fantastisk i oktober så betyder mina onda fötter ingenting!

Igår när jag precis gått och lagt mig sparkade hon tre gånger så hårt att jag tappade luften. Mest tappade jag luften, eftersom jag blev så förvånad över att hon kunde sparka så hårt.

Jag har ben och fötter. Inga anklar, dom är borta. Knäna finns fortfarande men är knappt synliga. Och det är bara maj..

Kan ni tänka er så söta katter svälta?

Vi pratade om hur många dagar i veckan katterna borde få blötmat. A sa två, jag sa tre.

- Men vissa katter får blötmat varje dag, sa jag.
- Vissa katter får ingen mat alls! sa min man och fick mig att börja störtgråta.

Han ångrade sig direkt. Jag är väldigt blödig när det kommer till djur när jag inte är gravid och med alla hormoner så är jag helt otrolig känslig. Nu har jag inte gråtit på kanske tio minuter men jag har fortfarande ont i magen av tanken på alla hungriga katter.

Så alla ni som läser.. Snällasnällasnälla, skaffa ingen sommarkatt. Okej?

Jag glömde ju berätta att när jag gick från BM igår hade jag ett moderskapsintyg i fickan. Hur sjukt är inte det?

Jag skulle inte påstå att Mini lever runt i magen men hon rör sig faktiskt. Jag känner henne, när hon sparkar eller vänder sig om. Hur kan jag ha sån jäkla tur?

Och för övrigt, Briska päroncider finns nu som alkoholfri! Och jag känner hur fantastiskt det kommer vara att sitta på balkongen i sommar med en Briska i handen och en rumlande bebis i magen..

Hennes hjärta slog med 150 slag i minuten och det var helt fantastiskt. Hon ville inte riktigt ligga still utan rörde sig så mycket att BM hade svårt att höra hjärtslagen ordentligt.

Jag har fortfarande svårt att förstå att det faktiskt är JAG som är gravid i vecka 22. Att det är MIN bebis som har ett hjärta som slår, MIN bebis som sparkar och rör på sig.

Åh Mini.. Jag längtar så till september!

Jag känner Mini lite mer, lite oftare. Fortfarande bara som muskelryckningar och alltid väldigt långt ner. Men det är ju absolut bättre än ingenting.

Vi är i det närmsta överens om namn. Vi har två, ifall hon absolut inte skulle se ut som första valet.

Imorgon ska vi (förhoppningsvis) lyssna på hjärtljud. Det blir fantastiskt.

Ingen spjälsäng följde med oss hem..

Jag tänker att jag ska vänta till på måndag. Då ska vi till BM igen och så ska vi få lyssna på hjärtljuden. Om det finns några.

Och jag HATAR att jag tänker så! Det finns absolut ingen anledning till att Mini skulle ha dött. Jag har inte ätit, druckit eller gjort något man inte får.

Men jag känner fortfarande så gott som ingenting. Och det gör mig orolig. Om Mini iaf sparkade mig några gånger per dag så skulle det kännas bättre.

Iaf, imorgon åker vi till IKEA och vi ska ha med oss en spjälsäng därifrån. Det är inte för tidigt att köpa det i vecka 21. Det är precis lagom.

Jag vill åka till IKEA. Jag vill köpa saker till Mini. Men jag vågar inte..

Om jag ska bli den där bullmamman jag hade tänkt att bli, kan det vara bra om jag lär mig baka snart..

Glömde nycklarna hos föräldrarna igår, så efter jobbet blev det en tur till As jobb och hämta hans nycklar.. Hans jobb ligger iaf lite på vägen hem, föräldrarna bor åt helt fel håll.

Dock var den här resan inte så bra för svanskotan..

Fick sitta på väldigt hårt golv i tjugofem minuter under ett möte. Nu har jag väldigt, väldigt, VÄLDIGT ont i svanskotan.

Ringde även min BM. Får väl se hur lång tid det tar innan hon ringer upp..

Då är vi mer än halvvägs. Jag trodde verkligen att jag skulle känna riktiga sparkar när vi kommit såhär långt men det gör jag inte. Inte ens lite.

Jag kände mig lite orolig. För jag kände knappt Mini igår och hade inte känt henne alls idag, så precis när jag tänkte ringa barnmorskan och fråga om hon har någon tid nästa vecka gav Mini mig två små "muskelryckningar". Det var väldigt snällt.

Jag funderar dock fortfarande på att ringa barnmorskan..

Vi kommer aldrig komma överens.. Kiara, Emilia, Alisia, Joline, Juni.. Jag blir alldeles yr!

Jag känner fladder, bubblor, typ muskelryckningar.. Och jag tänker tro att det är Mini, för annars blir jag galen.

Jag har ont i svanskotan..

Folk har börjat fråga på Facebook efter ett antal kryptiska statusuppdateringar. "När är det dax?", "Är du gravid?" Jag ignorerar dock frågorna. Jätteignorerar.
Eftersom jag inte känner något.

Jag lagar makaronipudding och väntar på buffarna. Still nothing.. Ska det verkligen vara så?

Idag är vi halvvägs! Det känns rätt så fantastiskt att vi har kommit såhär långt. Så långt och jag känner fortfarande ingenting.. Jag vet ju att Mini mår bra därinne och sparkar för fullt, jag önskar bara att sparkarna nådde ut till mig också..

Det känns som att magen har krympt sen förra veckan.

Jag dricker ett glas (alkoholfritt) vin och väntar på att Mini ska ge sig till känna. Jag längtar så efter en liten buff...

Att gå in på Lindex hemma i förorten i ett halvtaskigt emotionellt tillstånd kanske inte var sådär jättesmart..

Alltså, jag får så himla ont i höger rumpskinka ibland. Typ en ilande smärta, någon gång per dag. Vad kan det bero på, någon som vet?

Idag har jag och A varit gifta i ett år! Jag är så glad, livet är verkligen bra just nu!

Vi blev flyttade igen. Tillbaks till sista september. Så har vi tur, kanske det ändå blir en septemberbebis. :) Ja, jag tror nu.

Jag var så jäkla nervös när vi kom dit. Men det hade jag inte behövt, för allt såg jättebra ut! Hjärtat och hjärnan såg jättefina ut och jag känner att jag faktiskt kan andas ut. Mini mår bra!

Och just det, Mini är en liten flicka! :)

Om allt ser bra ut idag, då ska jag tro på att det vi blir föräldrar i oktober. Om allt ser bra ut.

Så jäkla nervös. Varför får jag alltid eftermiddagstider? Mitt arbete uppskattar inte det..

Idag går vi in i vecka 19. Och imorgon är det RUL! Helt otroligt, det kändes som att andra maj aldrig skulle komma.

Idag har vi städat nästan hela dagen. Jag hatar att städa, det finns verkligen inget som är tråkigare. Men det blir så jäkla fint när det är klart! Och väldigt trivsamt.

Sist men verkligen inte minst kommer en magbild. Jag tycker den växer rätt rejält nu.