I väntan på dig.

Jag vet att jag är så himla tyst. Men jag väntar.

På fredag ska jag till Huddinge och lämna blodprov. Jag hoppas
att jag är nedreglerad. Det blir så himla tråkigt annars.
Jag vill verkligen sluta spraya nu, inte för att jag är ledsen eller
så men det känns inte riktigt toppen i kroppen. Enough is enough
liksom.

Sen måste jag ringa Huddinge och höra om jag får titta förbi på
fredag och få lite sprutor och så. Kan behövas..

Efter lite letande i bloggen ser jag att jag började känna mig
ledsen för ingen anledning på spraydag 4. Det är idag. Jag
känner mig inte speciellt ledsen. Kanske blev jag lite ledsen
när jag inte kände mig ledsen..

Jag har däremot väldigt ont i huvudet. Kan det vara av sprayen?

A jobbade sent igår och kommer jobba sent idag. Det är så
jobbigt, för jag blir alltid så jäkla hungrig när jag sitter hemma
och väntar på honom. Idag ska vi äta korv och creme fraiche,
det är jag inte det minsta sugen på..

Men jäklar, vad ont i huvudet jag fick då. Nu blev jag nog lite
ledsen ändå.. :)

Det känns väldigt konstigt att sitta och tänka
"hoppas jag känner mig lite ledsen snart." :)

Jag har fått en award från fina Miss S!

Awardens villkor: länka tillbaka till den du fått den av, fullborda de fem meningarna och ge den vidare till fem bloggvänner.

1. När ingen ser eller hör mig.... Så brukar jag prata för mig själv. Oftast på engelska, konstigt nog.

2. Jag går aldrig hemifrån utan... Busskortet och mobilen. Ringer alltid A när jag går till tunnelbanan.

3. Min blogg heter som den gör för att.... Vi väntar. På minimänniskan som gör vårt liv komplett.

4. Om jag vågade skulle jag…. tro på att det här kommer fungera.

5. Om 10 år kommer jag att.... bo i antingen radhus eller lägenhet i innerstan med A och två barn. Jag hoppas verkligen på två barn.

Idag började jag spraya. Jag HATAR smaken i halsen. Men
det är lätt värt det, om det blir en liten bebis.

Jag känner mig verkligen uppgiven inför det här försöket, vilket
suger då det är vårt sista. Jag menar, varför skulle det fungera
IGEN? Vad är egentligen oddsen för det?

Det sämsta med att spraya är att jag aldrig kan gå och lägga mig
innan 22. Och jag är alltid så jäkla trött.

jag känner nästan att jag inte vill göra det här försöket nu. Som att jag vill
ha kvar ett försök, som en säkerhet. Jag vet att det inte gör någon
skillnad egentligen. Jag får bara lite andnöd.

Huddinge ringde idag. Jag hade bett om att få prata med en läkare,
eftersom jag hade lite frågor.

Mitt AMH-värde låg på 1,6. Det var normalt.
As spermaprov såg bra ut.
Mina ägg såg bra ut.
Våra embryon delade sig i rätt fart och såg bra ut.

Man kan odla blastocyster men skillnaden mellan
dag 4 och dag 5 är så liten att det egentligen inte
spelar någon roll.

Vårt första försök räknas fast det inte blev någon
insättning. Så det här är vårt sista försök. Vårt sista
försök någonsin. Och jag grät ögonen ur mig på
toaletten. Lyckas vi inte nu är det kört. Helt kört.
För i Sverige får man inte betala för PGD-försök.

Vilken jäkla press..

Oktober är alltid galen. As släkt har fyra födelsedagar bara i oktober!
Och sen fyller min storebror år också.

I lördags firade vi As kusin och hennes pojkvän som tillsammans fyllde
40 år. Kusinen fick presentkort på Designtorget och pojkvännen fick
pancake mix american style, maple syrup (vad heter det på svenska
egentligen? lönnsirap?) och lite amerikanskt godis. Ja, han är från
USA alltså. :)

Nu på lördag har min storebror fest för familjen och på söndagen
ska vi till As mamma och fira henne. Lördagen efter det ska vi till
storebror igen då han har fest för sina vänner, vilket uppenbarligen
jag och A räknas till. Och någongång mellan första festen och
andra ska jag komma ihåg att börja spraya också. :) Men det är
skönt att det händer mycket, då kanske jag kan låta bli att tänka
på allt för mycket.

Jag är förälskad i "drömmen om ett barn." Jag tycker att det
är mycket bättre än ettans program, kanske för att jag gillar
lyckliga slut.. Anna och Anders gjorde ett fantastiskt jobb och om
jag och A ser hälften så kära ut blir jag glad. :)

Jag gillar alla par som är med i DOEB (förutom Djursholm-paret,
jag är hemsk men jag klarar inte riktigt av dom..). Det enda jag
är lite ledsen över är att inte finns något par som gör IVF med PGD,
varken i treans eller ettans. Vi kanske helt enkelt är svåra att
få tag på..

Jag har svårt för att se mig som ofrivilligt barnlös. Trots att jag är
det, om man ser det som att jag verkligen vill ha barn men inte har
några. Men vi har ju egentligen inga problem att få barn på egen
hand och det är så svårt att veta var jag passar in hos er andra.
Jag vågar aldrig anmäla mig till bloggträffar för ni kanske inte vill
ha mig där, jag kanske inte räknas som en av er. Och jag förstår
er. Jag kan ju inte ens se mig själv som en av er.


I Stockholm är det verkligen höst nu och det gör mig lite ledsen.
Varje lördag är uppbokad oktober ut och varje vecka ser likadan ut.
Jag längtar till den 24 oktober och försöker tänka positivt. Klart
att det är vår tur nu! Men jag lyckas inte så bra..


A har kommit hem från Hälsingland igen och det var så härligt att
andas hans luft och somna i hans värme igår igen. Han är
verkligen fantastisk och utan honom vore jag förlorad.
Mitt stöd och min livskamrat..

A är hos sin pappa och jag är ensam igen. Sitter på jobbet och
tänker lite på katterna. Jag vet inte varför det känns sämre att
dom är ensamma hela dagarna när A inte är hemma. Dom är ju
ensamma hela dagarna även om han är i Stockholm!

Jag har inte ringt Huddinge om mötet. Jag tänkte att jag kanske
skulle strunta i det. Köra på det här försöket och om det inte
fungerar så ställer jag alla frågor sen. Eller vad tycker ni?

Funderar på att ringa Huddinge och höra om jag kan få boka ett
möte med en läkare innan vi sätter igång. Inte för att det
förändrar något. Men jag vill veta hur mina prover sett ut, hur
vår sperma verkar, hur våra ägg ser ut och hur embryona delar
sig. Om allt verkligen ser bra ut. För eftersom dom inte sagt något
har jag bara tagit för givet att allt ser bra ut och om det sen visar
sig att mina ägg har för tjockt skal eller något så kommer jag bryta
ihop lite. Det är bättre att veta det från början. Eller hur?

Den 24 oktober var min mormors födelsedag. Hon var min hjälte.
I vår är det sju år sedan hon dog och jag saknar henne fortfarande
varje dag.

Det jag skulle säga, är att jag tror att det är ett bra tecken att jag ska börja
spraya 24 oktober. Jag hoppas att mormor hjälper till.

Jag börjar spraya 24 oktober. Äntligen, äntligen är vi
igång igen!

Igår tog jag mod till mig och ringde till Huddinge.. La försiktigt fram att min
mens är väldigt sen och jag är orolig. Otroligt skönt att dom tog mig på allvar.
"Då bokar jag en tid för ultraljud här till dig på onsdag så ser vi hur det ser ut."

Jag slutade oroa mig och lugnade ner mig. Så idag - såklart - fick jag min mens.
Jag ska inte gnälla när den ÄNTLIGEN kommer men man kan ju tycka
att min kropp kanske skulle kunna göra som jag vill. Typ en endaste gång.

Nu måste jag hämta ut mina mediciner..

Välkomna till dag 38, och fortfarande ingen mens. VARFÖR gör min kropp
såhär mot mig? Jag orkar verkligen inte. Kan inte allt bara fungera?

Igår hade jag och A "datenight". Det var välbehövligt, vi sitter mest hemma.
Vi gick och åt på La famiglia på Kungsholmen (jag åt scampi, sjukt gott!) och
sen gick vi på bio och såg crazy stupid love. Den var rätt rolig och man
behövde inte direkt anstränga sig för att hänga med i storyn.. :)