Jo


Jag antar att det är ganska tydligt att den här bloggen har gjort sitt. Jag skriver aldrig längre, ni är färre och färre och tittar in och jag förstår er absolut. Hur kul är det att läsa en blogg som aldrig uppdateras?

Vi är äntligen inne i september, och den första september valde jag att publicera mitt första inlägg i den nya bloggen. Den som kommer leva vidare, den där vi förhoppningsvis går vidare i våra liv. Den som förhoppningsvis blir en mammablogg.

Annars kommer jag tillbaka. Det kan jag nästan lova.

Så vi säger så. Tack så hemskt mycket för ert stöd. Tack för allt.

frokennelia.blogg.se, där finns jag nu.

...

Mini trycker mot mina lungor. Det är inte jättebekvämt.

Jag har otroligt svårt att somna på kvällarna. Går på toaletten en gång var femtonde minut ungefär.

Imorgon ska vi till babyproffsen och titta på en åkpåse och någon typ av bärsjal. Vi bor ju på tredje våningen i ett hus utan hiss och jag tror att det blir lättare för mig att bära upp henne för trapporna i en bärsjal än i mjukliften.

Jag känner mig väldigt redo nu. Jag vill ha henne här. Men jag kan tänka mig att vänta i fyra veckor till, så hon är färdigbakad. 33+4 idag.

BM

Igår var det dax för barnmorskan igen. Min har fortfarande semester, så det var en jättegullig tjej som heter Anna.

Allting såg normalt ut. Minis hjärtslag låg på 140, mitt blodtryck var 120/70 (tror jag) och mitt blodsocker låg på 6.9, vilket är okej. Jag har av någon anledning en ganska rejäl rädsla för att få graviddiabetes. Järnvärdet hade gått ner men var fortfarande helt okej och hon tyckte inte att jag behövde fylla på.

Och Mini låg med huvudet neråt. Hon var inte fixerad men ändå! Huvudet neråt! Jag räknar kallt med att det betyder att Mini snart är redo att komma ut. :)

Så hade jag inte känt henne på hela dagen idag. Skickade iväg ett sms till A om det och två sekunder senare satte hon igång som en vilda därinne. Hon är väldigt snäll på det sättet.

Vi vet fortfarande inte vad hon ska heta..

oh well,

Jag gjorde som barnmorskan sa. Jag vilade, vilade, vilade. Och det började kännas bättre, så jag var väldigt nöjd.

A är ju som sagt inte hemma och igår var jag tvungen att gå och handla. Eftersom det kändes bättre tänkte jag mig inte riktigt för, utan köpte två liter mjölk, en läsk och andra, tunga saker som behövdes. Idiot är jag.

Så nu har jag ont igen. Och därför blir det vila, vila, vila idag och imorgon. På måndag ska jag gå ner till 50% på jobbet, det blir skönt. Förhoppningsvis gör det inte kroppen min allt för arg.

Snart

Idag ringde dom från Babyproffsen och meddelade att vår vagn har kommit! Vår alldeles egna Emmaljunga Classic! Så den ska vi åka och hämta i helgen. Jag är alldeles till mig. En vagn liksom! Hur seriöst är inte det?

Idag fick jag även min föräldraledighet beviljad. Det känns så på riktigt nu. Först att få tillbaks den lappen med ikryssad "godkänd" och sen vagnen. Herregud, ska jag faktiskt bli mamma?

Nästa vecka går vi på semester. Det ska bli så obegripligt skönt att jag inte ens kan börja beskriva det. Jag ska verkligen försöka få med mig A ner till Ullared.

Just nu ligger Mini och sträcker på sig i magen. Åt alla håll samtidigt. :)


Liten?

I onsdags hade jag ett kundbesök. Det är inget jag uppskattar, framför allt inte när jag känner mig som en vattenballong. Men i alla fall, vi klarar av hennes ärende och sen frågor hon mig när bebisen ska komma.
- Hon är beräknad till slutet av september, säger jag.
- Men du är ju så himla liten! utbrister hon.
- Jasså? Min barnmorska säger att jag är lite över genomsnittet, säger jag innan jag lagom snabbt ger henne blanketterna hon behöver, tackar för besöket och går därifrån.

Jag vet att jag inte borde bry mig. Vad spelar det för roll vad andra tycker? Men jag vill också ha fin och stor mage och inte bli kallad liten..

Sömn

Jag har så svårt för att somna. Alltså, när jag väl sover har jag inga problem. Vaknar och behöver gå på toaletten typ var tredje natt men det är ju okej. Men att somna på kvällarna är typ omöjligt.

För det första är det varmt. För varmt. Och då sover jag ändå bara med påslakan. Och så vrider jag mig. Rygg, höger sida, rygg igen, vänster sida, halvt på magen, höger sida igen, rygg igen, vänster sida igen, rygg igen and so on.. Det är obegripligt att A kan somna bredvid mig som jag håller på. Och kan han inte somna så är han ändå trevligare än katterna som ligger och stirrar på mig och undrar vad faan jag håller på med.

Vad jag försöker komma fram till - inte konstigt att jag blir komatrött på eftermiddagarna.

Läkarbesök

Jag var på mitt läkarbesök idag. Det gick bra. Han var väldigt förstående och min barnmorska hade brett på ganska bra om hur "dålig" jag var. Han frågade om jag ville bli sjukskriven på heltid, jag tackade nej till det och sa att jag hoppas att det räcker med 25%. Han sa att jag skulle höra av mig så fort som jag kände att det inte räckte med 25% längre.

Jag har en väldig respekt (eller kanske förakt..) för försäkringskassan och är livrädd att dom inte ska godkänna min sjukskrivning. Och jag tänker att dom borde godkänna en 25% sjukskrivning. Då visar jag ju iaf att jag VILL jobba, bara att jag inte orkar 100%.

Mini rör sig därinne men hon är fortfarande lugnare än vad jag önskar. Mitt nästa BM-besök är den sextonde juli, då får jag förhoppningsvis räkna hjärtslag igen.

imorgon.

Imorgon är mitt läkarbesök. Och jag är nervös. För jag känner det verkligen nu, att jag måste bli sjukskriven. Komatröttheten hänger som en våt duk över mig och jag går på sparlåga varje eftermiddag. Jag orkar i n g e n t i n g.

Det verkar som att min trötthet smittar av sig på A, han la trallen i söndags men har inte byggt ihop några möbler än.. Jag skulle göra det själv, om jag inte hade varit totalt ohändig och antagligen skulle ha sönder byrån i mina försök att bygga ihop den.

Han har iaf lovat att bygga ihop byrån idag så fort som han kommer hem från jobbet. Efter det ska jag börja tjata om spjälsängen..

Igår blev jag även officiell på facebook. Alla har ju redan listat ut det iaf. Jag tvättade Minis små söta kläder igår och bebiskläder på en torkställning är verkligen bedårande..

IKEA

Hela lördagen spenderade vi på IKEA. Och köpte allt! Jag kände att vi skulle passa på när det var REA, samtidigt som jag kände att det var på tiden.

Jag har fortfarande så svårt för att tänka att den här graviditeten kommer sluta lyckligt, i en frisk liten bebis som jag får ta hem. Det är därför jag har varit så rädd för att köpa saker.

Men med tanke på att jag känner henne sparka varje dag (hon är ingen vilda direkt, hon sparkar mer försiktigt och försynt.. Hon blir som sin far, det är både jag och A glada för) så måste jag börja tro.

Därför köpte vi en spjälsäng för halva priset, även ett skötbord för halva priset och en byrå som var på 30%. Allt det ska in i Minis rum. Sen köpte vi även en massa småplock. Spjälskydd, kudde, örngott (med igelkottar på), madrass och en hel del annat. Det känns så stört. Tänk att det förhoppningsvis, faktiskt ska bo en liten bebis här i oktober..

Oh well,

Jag tänkte bara berätta att idag har jag ont i ljumskarna..

Och att känna Mini sparka är det bästa som finns!

gnäll, gnäll, gnäll.. Det var väl ett jävla tjat på mig!

Det är självklart värt det. Innan jag får dom kommentarerna - såklart att det är värt det! Jag funderar på att ringa min BM och höra om jag kan bli sjukskriven på 25%. Jag vet inte riktigt hur dåligt man måste må för att bli det.

Jobbigast är självklart fötterna. Efter det kommer tröttheten. Efter tolv så kan jag knappt jobba. Definitivt inte koncentrera mig. Allt jag kan tänka på är att komma hem, krypa ihop i soffan och soooova.
Jag vill bli sjuksriven på 25% men samtidigt inte. Jag har ingen energi till att ta några beslut.

Men jag är så glad över att vara gravid. Jag kan knappt tro på att det är jag som ska gå på mammaledighet. Att det är jag som får gå ner till personalavdelningen och skriva under min inkomstuppgift till försäkringskassan. Det är ju heeelt galet!

ont

Jag vill inte gnälla när jag äntligen är gravid igen. Men jag har så fruktansvärt ont i fötterna att jag knappt kan gå. VARJE dag.

Och just idag har jag även ont i livmodern, upp mot lungorna, i svanken och i (?) svanskotan.

Jag mår även väldigt konstigt. Yr, svimfärdig, andfådd..

Huvudsaken är att Mini mår bra. Men jag trodde att jag skulle tycka bättre om att vara gravid..

tvåsiffrigt!

Idag är det exakt 99 dagar till beräknad födelse. Jag längtar tills hon är här och jag faktiskt kan se att hon mår bra. Fina lilla Mini..

BM, som sagt

Åh, allt såg bra ut! Hennes hjärta slog med 148 slag i minuten och mitt järnvärde, blodsocker och blodtryck såg jättebra ut. Min mage var lite större än genomsnittet men fortfarande heeelt normal.

Ska jag klara av att inte oroa mig i typ en vecka nu kanske?

BM

Eftersom Mini knappt rört sig varken igår eller idag ringde jag med panik i rösten till min BM. Hon var snäll och sa att jag kunde komma dit på en snabblyssning, så nu struntar jag i jobbet och åker dit. Snälla Mini, må bra...

Monica


Det här inlägget är till Monica (som säkert inte ens läser längre) och som kommenterade här.

Blogg.se har gjort någon uppdatering och när den kommentaren kom upp
igen kom också alla känslor tillbaka. Jag accepterade den aldrig då, i december 2011,
för jag trodde att jag skulle gå sönder men nu är jag starkare.

Och med Mini som växer i magen har jag egentligen bara en sak att säga till dig, Monica.
Screw you.
Men det vore ju rätt barnsligt och ganska omoget. Men ändå.
Screw you.

Hm..

Jag har blivit riktigt dålig på att lägga in magbilder. Jag ska försöka bättra mig. Nu är jag iaf i vecka 25. Jag kan inte påstå att det går speciellt fort..

Jag inser att det är sjukt att jag känner så här men jag tycker verkligen inte att det är kul att vara gravid.. Jag älskar slutprodukten, en liten frisk bebis. Och jag vill verkligen att Mini ska stanna därinne tills hon känner sig redo. Men jag har varje dag ont i fötterna, i magen, känner mig yrslig, mår lite illa, har ingen direkt matlust, ont typ uppåt lungorna..

Det är fantastiskt att känna Mini sparka och röra sig inne i magen. Hon är fantastisk. Men jag hoppas hon vill komma ut i typ vecka 38, istället för att stanna därinne i 40 veckor..


Mini

Idag kände jag Mini även när jag stod upp.

Nu sitter jag i soffan och känner henne sparka ungefär hela tiden. Det är så jäkla fantastiskt. Jag önskar att A kunde känna mer.


Äsch,

Jag drar ut på landet i några dagar. Ska bli skönt att komma bort och bli bortskämd.


Tidigare inlägg
RSS 2.0