I väntan på dig.

Jag kom hem och grät konstant i fyrtio minuter. Och jag vet inte varför. Jag visste inte ens varför medan jag grät. Jag slipper gärna just den grejen.

Jag är livrädd för att tänka att det kommer en bebis i oktober. Tänk om jag jinxar allt då? Men jag måste våga tro på det här, jag måste våga köpa saker, måste fundera på vilka tapeter vi ska ha i barnrummet.

Vi har kommit till vecka 18. Allt såg helt normalt ut på ultraljudet. Om något skulle hända nu, så är det inte för att jag vågade tro.

Idag är det en vecka till RUL. Det känns fortfarande stort, trots ultraljudet i måndags. Det var fantastiskt att se Minis hjärta slå.

Jag hoppas vi får veta kön om en vecka. Om det är en flicka vet vi vad hon ska heta (hoppas vi) men en pojke ger oss lite större problem eftersom det finns så himla mycket fina pojknamn!

Vi tittade på Chelsea-Barcelona. Boswinga stod redo att bli inbytt men fick gå och sätta sig på bänken igen. Då började jag störtgråta för att det var så synd om honom som inte fick spela CL-semifinal.. A bara skrattade åt mig och när jag lugnat ner mig och Boswinga fått komma in iaf tyckte jag själv att det kanske var lite väl att börja gråta för det.. Hormoner, någon? :)

Allt gick bra! Allt såg heeelt normalt ut. Normal hjärtaktivitet, normala fosterrörelser, normal fostervattenmängd. Dock fick jag inte veta kön, hon tyckte vi kunde vänta med det till RUL. Och det kan vi, för vi fick reda på det viktigaste. Mini mår bra!

Huvudet är alltså till höger, sen en liten arm och så två små sparkande ben. Och man
ser Minis näsa! Ser ni hur söt h*n är?

Jag är verkligen sjukt nervös. Och googlar på "sent missfall". Ibland är jag verkligen dum i huvudet.

Dock kände jag doften av tuggummit som kvinnan bredvid mig på tunnelbanan tuggade på imorse. Det var det där med honung och nåntingsmak från extra. Och luktsinnet blir väl bättre när man är gravid?

Ont i magen.

A är hos en kompis och tittar på fotboll. Jag ville verkligen inte att han skulle lämna mig idag men det sa jag ju såklart inte.

Jag vet inte riktigt varför. Jag är så nervös för imorgon. Och när jag är ensam finns det alldeles för mycket tid att tänka. Nästan bara negativa tankar.

Idag byter vi vecka igen. Det går rätt fort ändå och den här veckan tycker jag verkligen att magen har växt!

Imorgon är det dags för ultraljudet. Jag är rätt nervös, redan nu. Hoppas Mini mår bra!

Här är bilden (med sötkatten R)

Idag ska vi in till stan, A ska köpa en skjorta och vi ska kanske köpa en rullgardin. Vi funderar också på att åka till Täby men det är så himla långt så vi kanske nöjer oss med ett babycenter någonstans i stan.

Bengt skulle ju ha vunnit hela skiten! Nu är inte Let's dance lika kul längre.

Säljutbildning.. Åh, vad tråkigt!

Jag fick lite ångest efter mitt samtal och bokande av UL. Så efter det googlar jag i säkert en timme för att ta reda på om det var farligt med ultraljud.

Det jag kom fram till är att barn till mammor som gjort många UL ofta är vänsterhänta. Det kan jag faktiskt leva med.

Vissa hade gjort 15 UL och hade helt friska barn idag, så nu ska jag sluta oroa mig för att Mini blir skadad.

Jag vill att det ska vara måndag imorgon.

Jag bokade ett privat ultraljud. På måndag får jag se Mini igen. Jag skulle inte, det hade jag bestämt mig för. Men så sa en kollega " vecka 17, vad härligt! Då kände jag lite fladder varje dag!".

Och då blev jag så fruktansvärt orolig att jag helt enkelt var tvungen.

Idag är mina chefer rätt snälla.

Överallt står det " nu känns det antagligen obehagligt att ligga på rygg".. NEJ, det gör det INTE! Varför känner jag inget som man ska känna? Och varför slutar jag inte läsa?

Överallt står det "nu har du nog känt dom första fosterrörelser".. NEJ, det har jag INTE!! Jag känner absolut ingenting och jag är så jäkla orolig! Tänk om Mini inte mår bra..?