I väntan på dig.

Kanske var förra inlägget för personligt. För cheezy.
Men jag låter det vara iaf, för det förtjänar A.
Han får egentligen alldeles för lite plats i den här
bloggen, för egentligen är han ju allt. Allt för mig.

Nu är det fem arbetsdagar kvar till den nittonde.
Jag längtar så jag håller på att dö.
Både jag och A har tagit ledigt hela den dagen.
Vi har ju ingen aning om hur lång tid ett första
möte tar, eller ens vad ett första möte innehåller.
Jag antar att vi ska prata lite. Kanske blir vi
undersökta?

Jag hoppas så att man får göra hur många försök
man vill. Isf vill jag sätta igång direkt.
Nu, tack.

"to make you see,
how important it is to me"