I väntan på dig.

Ja, nu sitter jag här igen. På jobbet.
Snorar och hostar men mår helt okej ändå.
Känner inte direkt för att svara något mer i telefon men
där har jag ju inget val.

Huddinge ska få den här veckan på sig. Sen ringer jag,
igen. Hon sa att det var fullbokat till vecka 44, det
är nästa vecka och dom måste väl ha lite framförhållning
och börja planera i rätt god tid? Och hon sa faktiskt att
jag (antagligen) skulle få en tid i november och nu
är det alldeles strax november.

Och jag måste kämpa för det här. Jag måste få en tid.
Tji den som ger sig, eller?