I väntan på dig.

Det tär på krafterna att gå omkring med dåligt samvete
hela tiden. Att försöka vara den perfekta flickvännen
eftersom jag inte kan ge honom ett barn.

Det gör ont när jag tänker på att A fyller jämt nästa år
och jag kommer antagligen inte vara gravid då.

Alla säger att vi har åldern på vår sida och det är
ju sant. Det hade varit värre om jag vore tio år
äldre men att vara tjugofem gör mig nästan ännu
mer nervös. Tänk om vi inte lyckas fast vi har åldern
på vår sida. Tänk om det inte går ändå!

Jag vet att A är mitt livs kärlek. Den enda jag vill ha.
Den enda jag någonsin ska vara med. Det är bara så
svårt att känna sig skyldig hela tiden. Även fast jag
vet att han inte klandrar mig.

Jag måste tänka att allt blir bra. Det blir bra. Någon
dag, så blir allt bra.