oh well,


Jag ringde Huddinge. Sa att jag tror att jag kanske har fått min mens.
Senare på dagen ringde Anette upp mig. Hon var lite orolig och tyckte
att vi skulle vänta en mens till. Eftersom jag precis fått ner mitt grav.hormon
till bra nivå. Jag stod på mig. Sa att min kropp mådde bra. Att jag verkligen
inte ville vänta en månad till. Så då gick hon med på det och jag var glad.

Sen ringde jag sambon (som ju faktiskt är maken nu men jag tänker kalla honom
för sambon i det är inlägget i ren protest) och berättade den glada nyheten. Han
lät dock inte glad. Började prata om att det kanske förstörde för oss i framtiden
och blaha, blaha.. Så då fick jag ringa Anette igen. Och säga att vi bestämt oss
för att gå på hennes linje. Hon lät nöjd. Jag blev ledsen.

Snart kommer sambon och möter mig efter jobbet. Jag tänker - av ren princip -
vara sur på honom i minst 10 minuter på vägen hem.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0