I väntan på dig.

2011.

gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Jag gifte mig. Det har jag aldrig gjort förut.

höll du några av dina nyårslöften?
Jag tror inte att jag hade något nyårslöfte.

blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Nej.

dog någon som stod dig nära?
Nej, thank god.

vilka länder besökte du? 
Frankrike.

är det något du saknar år 2011 som du vill ha år 2012?
En bebis, tack. 

vilket datum från år 2011 kommer du alltid att minnas?
3 maj. När vi gifte oss.

vad var din största framgång 2011?
Jag vet inte.. Att jag fortfarande inte är alkoholist?

största misstaget?
Jag vet inte.

har du varit sjuk eller skadat dig?
Förkyld men jag antar att det inte räknas. Så nej.

bästa köpet?
Vigselringen. Fast det inte var jag som köpte den.

vad spenderade du mest pengar på?
Mediciner kanske? Nästa år kommer det stå "min Alexa Mullberry", om jag så
ska dö på kuppen.

gjorde någonting dig riktigt glad? 
När jag blev med barn. 

vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2011?
Alla låtar på Veronica Maggios "Satan i Gatan". Och kanske lite här på slutet
Snow Patrols "this isn't everything you are" och "New York". Trots att dom
får mig att gråta på tunnelbanan.

var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Ledsnare.

vad önskar du att du gjort mer?
Ätit mer babyklister. 

vad önskar du att du gjort mindre?
Sagt färre "why me?"

hur tillbringade du julen?
Hos familjen. Med As hand i min.

blev du kär i år?
Jag var redan kär. Men han överraskar mig varje dag och jag blir bara mer och mer kär.

favoritprogram på TV?
Grey's anatomy, På spåret, Top model, Glee (trots att jag inte ser det på TV utan köper boxarna.)

bästa boken du läste i år?
Minns inte vad den hette eller vem som skrev den men jag läste slut den på en dag i somras. Sjukt spännande. Jag ska kolla upp det, lovar.

största musikaliska upptäckten?
Rasmus Seebach. Fast det var nog förra året.

något du önskade dig och fick när du fyllde år? 
Jag minns verkligen inte. Vad fruktansvärt. 

något du önskade dig men inte fick?
Är rätt säker på att jag önskade mig en bebis i födelsedagspresent. (hade testdag fem dagar efter min födelsedag..)

vad gjorde du på din födelsedag 2011? 
Jag tror att jag var hemma i lägenheten och blev firad. 

finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
En bebis. Eller att jag iaf hade varit med barn nu.

hur skulle du beskriva din stil år 2011
Trash. Jag är så jävla trashig just nu. 

vad fick dig att må bra?
A. Katterna.

vilken kändis var du mest sugen på?
Diego Forlán. Idag, imorgon, för evigt.

vem saknar du?
Bebisen. 

de bästa nya människorna du träffade?
Inte EN ny människa på ett helt år? Pinsamt.

Jag har suttit med sidan uppe i flera timmar. Flera dagar.
Jag har inget att skriva om.

Vi fick en kallelse till Huddinge igår. 18 januari. Annette sa
att vi skulle få slåss för vår sak. Så det ska vi väl. Försöka
få ett till försök. Jag har inte höga förhoppningar. Jag är,
once again, livrädd.

Ibland glömmer jag nästan att jag är sjuk. Att vi bara kanske
kan få barn på naturlig väg. Och sen kraschar jag som regndroppar
mot asfalt. Det gör så jävla ont.

Den här bloggen startades som en IVF-blogg. Det skulle bli en
gravidblogg. Jag vet inte om det någonsin kommer bli det.
Vi får se om jag orkar fortsätta.

Jag jobbar, lagar julgodis och hatar julkorten där det står
"familjen A". Det stör mig något fruktansvärt, för trots att vi
har gift oss och bor med två katter så känns det inte som att vi
är en familj. Han är viktigast och katterna är viktiga men sen då?
Borde inte något annat vara så jävla viktigt?

I år firar vi jul hos min familj. Jag bakar rocky roads, polkagrischoklad,
baileykulor, nougatkrokant, minimarshmallows doppade i choklad och
försöker glömma bort att jag ännu en jul är helt barnlös.

Jag minns att jag förra julen tänkte att det var sista julen. Det var väl klart
att jag skulle bli gravid på tre jäkla försök. Jag kunde inte tro att
universum skulle vara så jäkla elak att ge mig ett till missfall. Jag var så
säker på att allt skulle bli bra.

I år? Inte så jävla säker längre..

God jul, ni fina människor. Vi hörs säkert igen.

Om ni är lite känsliga borde ni nog sluta läsa nu, för det här inlägget
är nog rätt äckligt.

Men alltså, jag har ju aldrig haft ett riktigt misslyckat IVF-försök förut.
Och idag, så såg jag att jag hade blött ut en liten klump. Alltså typ som i
ett missfall fast en rätt mycket mindre klump än vad som kommer ut under ett missfall.
Kan det ha varit embryot eller tar kroppen hand om det på något annat sätt? Och om
det inte var embryot, vad kan det då ha varit? Jag hoppas att någon kan svara på min lite äckliga fråga..

..och så kom mensen..

..och nu har jag urinvägsinfektion också. Jävligt bra vecka..

Ni var några som kommenterade det senaste inlägget och även
gjorde klart att det inte är mitt fel att embryot inte fastnade.

Och det vet jag ju. Jag VET att det inte spelar någon roll att jag
grät eller var besviken. Jag VET att det inte heller spelar någon roll
att jag drack ett glas vin eller att jag bar hem en flaska julmust.
Jag vet det.

Men jag KÄNNER det inte. Jag känner mig som en misslyckad kvinna
som fått två missfall och inte kan behålla ett AA embryo i livmodern.
Jag känner att jag inte borde ha tjatat på A om att vi skulle gifta oss,
för hade vi inte gjort det hade det varit mycket lättare för honom att
lämna mig nu. Och jag känner att allt är mitt fel.

Så trots att min hjärna vet att det inte stämmer så gör
mitt hjärta så jävla ont.



(idag är det fredag. Fem år med A. Negativt test.)

Det gick inte. Tog ett test imorse, 05:30. Och det var väldigt negativt.
"Inte gravid", stod det. Så jag gick inte till jobbet idag. Istället sitter jag
och hulkgråter framför datorn. En del av mig trodde ändå att det skulle
gå.

Den andra delen vet att det är mitt fel att det inte gick. För att jag var
besviken. För att jag knappt var glad över att jag ruvade. För att jag
grät. För att jag inte trodde. Klart att embryot inte kände sig önskad
och gav sig av.

Jag är livrädd. Vi är helt utelämnade. Vi får ingen mer hjälp. Nu får vi
klara oss själva. Förhoppningsvis bli gravida på naturlig väg och sen göra
abort efter abort efter abort när det visar sig att embryot är sjukt. För det
är klart att det kommer vara sjukt.

Och då blir det väl äggdonation. Kanske ett litet barn utan mina drag.

Jag orkar inte. Jag är så jävla rädd. Jag orkar inte mer.



(Ja, jag vet att min egentliga testdag är på fredag. Men det är inte som
att resultatet kommer vara annorlunda då..)

Jag ringde Huddinge, för jag trodde att jag behövde ett nytt recept på
progesteronen. Det behövde jag inte så det var ju bra. Men så sa jag
att jag inte hade ont i brösten längre och då lät hon JÄTTEledsen för min
skull. Så jag kan nog inte hoppas på ett plus på fredag..

Det onda i brösten är helt borta. Jag klämmer som en idiot och känner
absolut i n g e n t i n g. Är det dax att ge upp nu?

I lördags bakade jag saffransbullar som vi bjöd våra familjer på igår
när vi ordnade adventsfika. Det var trevligt.

Så jävla uppgiven.

Jag har känt mig lite nere idag. Jag vet inte riktigt varför. Kanske
för att jag är så säker på att vi inte lyckats den här gången. Fast det
var jag förstås förra gången också.

En hel jäkla vecka kvar.

Det onda i brösten börjar avta.
En vecka till testdag.

Det finns inte så mycket att skriva. Jag har ont i brösten.
Fortfarande. Men som sagt, det hade jag ju redan innan
återinföringen så..

Jag målar naglarna på jobbet och letar recept. På söndag bjuder
vi våra familjer på adventsfika. Lika bra, för nästa söndag
lär jag ju inte orka ta tag i det. Framförallt inte om det blir ett
minus nästa fredag.. Men jag hoppas på världens bästa femårsdag!

Idag fick knappt ena bröstet plats i BH:n. Det tar jag som ett bra tecken,
eftersom mina bröst fullkompligt exploderade när jag senast var
gravid.

Idag berättade jag även för min vän O om embryot i min livmoder och han
skickade ett så himla sött svar.

"Även jag - och med all säkerhet andra med dig, mig och A -
hoppas att ditt inre migrationsverk utfärdar uppehållstillstånd
för det okända pyret!".

Det gjorde mig glad och nu hoppas jag bara att mitt migrationsverk
är vänligare än det riktiga..

Tänkte att jag skulle skriva lite, jag vet bara inte vad.

Dagarna går vidare, jag är rastlös och längtar till den 16:de..
Har väldigt ont i brösten men precis som förra gången så
hade jag det redan innan ET. Gör helt galet ont att ta av mig
BH:n.

Jag vet inte, det är väl allt..

Jag blev så jäkla besviken igår att jag knappt är glad idag.
Och jag måste bli lite glad, för jag vill inte att lilla embryot
ska känna att det inte är önskat. För det är så jävla önskat!

Testdag: 16:de december. Min och As femårsdag.
Snälla, låt det vara ett bra tecken.

Älskade lilla själ, är du redo att komma till oss nu?

Vi hade så höga förväntningar, både jag och A. Och det är så dumt,
för man kraschar så mycket hårdare då.

Tio embryon gick som ni vet vidare till biopsin. Ett gick inte att testa
på, ett kunde dom inte fastställa om det var friskt eller sjukt, SJU
var sjuka och ett var friskt. ETT! Vad producerar jag för jävla skitägg
egentligen?

Ja, jag vet. Ett är bättre än inget. Och det behövs bara ett. Men ändå.
Tio embryon och ett friskt.

Det var visst ett toppembryo iaf. En AA blastocyst, som hon sa. Jag antar
att man får vara glad för det.

Och jag är glad att jag ruvar. Glad men livrädd.

Anette ringde och gjorde mig vettskrämd eftersom hon lät så ledsen.
Det var hon som tur var inte, utan TIO embryon hade delat sig och
gått vidare till biopsin.

Däremot sköt dom fram återinföringen med en dag, så vi ska dit på
söndag klockan 10:45. Det gjorde mig lite ledsen, för då blir nog
inte testdagen den 16:de. Och det är säkert ett dåligt tecken.

Jag är så jäkla nervös just nu!

Idag efter klockan 12:30 ska jag ringa Huddinge och få veta hur många
ägg som växt till sig och skickat iväg till Solna. Jag är helt sjukt nervös.
Jättenervös. Jag försöker övertala mig själv att om det är fler än 5 så
blir jag nöjd. Eftersom det var 5 förra gången. Men jag hoppas så jäkla
mycket på nio.

Tänk om vi både kunde få två embryon tillsbaks OCH något till frysen.
Hur fantastiskt vore inte det? Men det viktigaste är att något är friskt
och väldigt bra.


(Svar till Mrs L: PGD står för Preimplantatorisk Genetisk Diagnostik. Enkelt sagt,
det fungerar exakt som IVF förutom att när embryorna är befruktade så
skickar man iväg dom till genetik för att testa så dom inte har en skadad gen
som jag har.)