I väntan på dig.

Så sitter jag här på jobbet. Det känns konstigt, för jag var så
himla säker på att jag skulle dö under den här resan. Jag känner
mig nästan chockad över att vara i liv. Chockad och överlycklig,
förstås.

Jag kom hem till lägenheten klockan 02:00. Gick upp klockan 07:30.
Jag är så fruktansvärt trött att jag vill gråta och jag har verkligen
ingen lust att jobba till 18:00. Men London var underbart. Shopping
och fotboll. Tyvärr inga skor, dom jag ville ha var slut i size 7 överallt.

Det var fantastiskt. Jag saknade Andy och tjejerna men hade det bra.
Nu är jag hemma igen med slask och is. Jag längtar bort.