I väntan på dig.

Vi tittade på Chelsea-Barcelona. Boswinga stod redo att bli inbytt men fick gå och sätta sig på bänken igen. Då började jag störtgråta för att det var så synd om honom som inte fick spela CL-semifinal.. A bara skrattade åt mig och när jag lugnat ner mig och Boswinga fått komma in iaf tyckte jag själv att det kanske var lite väl att börja gråta för det.. Hormoner, någon? :)