I väntan på dig.

Jag har en svag känsla av att jag sa att jag skulle tro på det här om allt såg bra ut i måndags. Men om jag sa det så ljög jag.

Igår sa jag igen "om allt går bra.." och A tittade på mig som om jag var knäpp.
- Skulle inte du tro nu? frågade han.
- Jo, jag vet.. Efter onsdag? Men tror du nu?
- Ja, det gör jag.

Och det känns fantastiskt att A tror. Jag önskar bara att jag också trodde.. Fan, jag måste våga tro!