I väntan på dig.

Jag vet inte riktigt vad som hände.

Dagen började precis som vanligt. Jag gick upp, tog tunnelbanan till jobbet, satt
här och önskade att jag var hemma hos katterna, läste bloggar, pratade med jobbiga
kunder och bara var. Precis som vanligt. Och sen helt plötsligt så fick jag världens
klump i magen och blev så orolig att jag började gråta. Jag började gråta mitt här
i kontorslandskapet. Det är ju inte riktigt klokt.

Efter att jag bröt ihop har jag klämt på brösten och tycker inte att dom gör lika ont.
Jag mår inte illa. Jag är inte yrslig. Jag känner ingen molvärk.
På plussidan så blöder jag inte och jag har inte ont.

Så snälla jorden, snurra lite fortare så att det snart är 14 februari.