Tyst
Ja, varför är jag så tyst? Jag vet inte riktigt.. Jag har nog helt enkelt inte så mycket att säga. Allt jag skulle kunna säga, känns så förbjudet. Jag längtar tills min kropp bara är min igen. Jag längtar efter att kunna gå på Skansen i några timmar utan att få ont i ljumsken, svanken, svanskotan, fötterna, livmodern.. Jag har även börjat få sammandragningar bara jag ställer mig upp. Dom gör inte ont så det visar nog mest bara att kroppen fungerar som den ska. Jag vill inte gnälla för jag är så jäkla glad över att vara gravid och jag längtar så fruktansvärt mycket efter Mini men det är helt enkelt inte lika fantastiskt att vara gravid som jag hade tänkt mig. Idag går vi in i vecka 32, hon kan gärna få komma om en 6 veckor eller så..
Orolig
Jag försöker tänka att bebisar inte kan dö i magen, trots att jag vet att det inte är sant. Dom senaste två dagarna har Mini sparkat mycket mindre än hon brukar. Jag känner henne fortfarande men hur stor avvikelse på sparkar är normalt? A är inne i Minis framtida rum och bygger ihop hennes spjälsäng just nu. Jag ligger i soffan och ber till högre makter att Mini mår bra..
Semester
Har inte glömt bort eller övergett bloggen, har bara gått in i semesterlunk. :)
BM
Igår var vi hos BM igen. Min ordinarie var på semester, så jag fick träffa en annan. Jag tyckte egentligen att hon igår var bättre, hon kände mer hur Mini låg och så.
Mini ligger med huvudet neråt, sf-måttet låg på 28 (mitt på normalkurvan) och hjärtslagen låg på 149.
Vi promenerade i typ en och en halv timme igår vilket inte var så bra. Igår hade jag så ont i livmodern, svanskotan och svanken att jag knappt kunde röra mig. Idag är det bättre men jag har fortfarande väldigt ont. För övrigt är det väldigt skönt med semester!
Över
Jag känner mig rätt säker på att jag kommer gå över tiden. Både för att det känns så i kroppen men kanske mest eftersom jag verkligen inte vill det.
Jag vill ju att Mini ska bli ett septemberbarn eftersom vi har födelsedagar så det räcker i oktober. Så självklart kommer hon komma i oktober just därför.
Jag längtar så himla mycket efter henne nu. Att se hur hon ser ut, om hon har As mun och mina bruna ögon. Hon kommer ju vara världens sötaste oavsett men jag är så nyfiken!
Barnvagn
Igår var vi och hämtade vagnen. Det känns så sjukt. Jag menar, jag tycker ju fortfarande inte att det känns verkligt att vi ska bli föräldrar!
EN dag kvar..
..till semester! Så fruktansvärt skönt. Idag är inte medräknat i nedräkningen, för jobbdagen är så gott som slut!
Skor
Igår fick jag inte på mig mina skor längre. Det har varit på gränsen ett tag. Så då fick det bli As gamla, slitna sneakers med kattbitna plösar. Väldigt bekväma.
Snart
Idag fick jag även min föräldraledighet beviljad. Det känns så på riktigt nu. Först att få tillbaks den lappen med ikryssad "godkänd" och sen vagnen. Herregud, ska jag faktiskt bli mamma?
Nästa vecka går vi på semester. Det ska bli så obegripligt skönt att jag inte ens kan börja beskriva det. Jag ska verkligen försöka få med mig A ner till Ullared.
Just nu ligger Mini och sträcker på sig i magen. Åt alla håll samtidigt. :)
Söndagstrött
Jag vet att det låter lite galet men jag tror att Mini precis som sin mamma är lite söndagstrött för hon sparkar alltid mindre på söndagar än alla andra dagar..
Liten?
- Hon är beräknad till slutet av september, säger jag.
- Men du är ju så himla liten! utbrister hon.
- Jasså? Min barnmorska säger att jag är lite över genomsnittet, säger jag innan jag lagom snabbt ger henne blanketterna hon behöver, tackar för besöket och går därifrån.
Jag vet att jag inte borde bry mig. Vad spelar det för roll vad andra tycker? Men jag vill också ha fin och stor mage och inte bli kallad liten..
Sömn
För det första är det varmt. För varmt. Och då sover jag ändå bara med påslakan. Och så vrider jag mig. Rygg, höger sida, rygg igen, vänster sida, halvt på magen, höger sida igen, rygg igen, vänster sida igen, rygg igen and so on.. Det är obegripligt att A kan somna bredvid mig som jag håller på. Och kan han inte somna så är han ändå trevligare än katterna som ligger och stirrar på mig och undrar vad faan jag håller på med.
Vad jag försöker komma fram till - inte konstigt att jag blir komatrött på eftermiddagarna.
Läkarbesök
Jag har en väldig respekt (eller kanske förakt..) för försäkringskassan och är livrädd att dom inte ska godkänna min sjukskrivning. Och jag tänker att dom borde godkänna en 25% sjukskrivning. Då visar jag ju iaf att jag VILL jobba, bara att jag inte orkar 100%.
Mini rör sig därinne men hon är fortfarande lugnare än vad jag önskar. Mitt nästa BM-besök är den sextonde juli, då får jag förhoppningsvis räkna hjärtslag igen.
imorgon.
Det verkar som att min trötthet smittar av sig på A, han la trallen i söndags men har inte byggt ihop några möbler än.. Jag skulle göra det själv, om jag inte hade varit totalt ohändig och antagligen skulle ha sönder byrån i mina försök att bygga ihop den.
Han har iaf lovat att bygga ihop byrån idag så fort som han kommer hem från jobbet. Efter det ska jag börja tjata om spjälsängen..
Igår blev jag även officiell på facebook. Alla har ju redan listat ut det iaf. Jag tvättade Minis små söta kläder igår och bebiskläder på en torkställning är verkligen bedårande..
IKEA
Jag har fortfarande så svårt för att tänka att den här graviditeten kommer sluta lyckligt, i en frisk liten bebis som jag får ta hem. Det är därför jag har varit så rädd för att köpa saker.
Men med tanke på att jag känner henne sparka varje dag (hon är ingen vilda direkt, hon sparkar mer försiktigt och försynt.. Hon blir som sin far, det är både jag och A glada för) så måste jag börja tro.
Därför köpte vi en spjälsäng för halva priset, även ett skötbord för halva priset och en byrå som var på 30%. Allt det ska in i Minis rum. Sen köpte vi även en massa småplock. Spjälskydd, kudde, örngott (med igelkottar på), madrass och en hel del annat. Det känns så stört. Tänk att det förhoppningsvis, faktiskt ska bo en liten bebis här i oktober..
