I väntan på dig.

Då är vi mer än halvvägs. Jag trodde verkligen att jag skulle känna riktiga sparkar när vi kommit såhär långt men det gör jag inte. Inte ens lite.

Jag kände mig lite orolig. För jag kände knappt Mini igår och hade inte känt henne alls idag, så precis när jag tänkte ringa barnmorskan och fråga om hon har någon tid nästa vecka gav Mini mig två små "muskelryckningar". Det var väldigt snällt.

Jag funderar dock fortfarande på att ringa barnmorskan..

Vi kommer aldrig komma överens.. Kiara, Emilia, Alisia, Joline, Juni.. Jag blir alldeles yr!

Jag känner fladder, bubblor, typ muskelryckningar.. Och jag tänker tro att det är Mini, för annars blir jag galen.

Jag har ont i svanskotan..

Folk har börjat fråga på Facebook efter ett antal kryptiska statusuppdateringar. "När är det dax?", "Är du gravid?" Jag ignorerar dock frågorna. Jätteignorerar.
Eftersom jag inte känner något.

Jag lagar makaronipudding och väntar på buffarna. Still nothing.. Ska det verkligen vara så?

Idag är vi halvvägs! Det känns rätt så fantastiskt att vi har kommit såhär långt. Så långt och jag känner fortfarande ingenting.. Jag vet ju att Mini mår bra därinne och sparkar för fullt, jag önskar bara att sparkarna nådde ut till mig också..

Det känns som att magen har krympt sen förra veckan.

Jag dricker ett glas (alkoholfritt) vin och väntar på att Mini ska ge sig till känna. Jag längtar så efter en liten buff...

Att gå in på Lindex hemma i förorten i ett halvtaskigt emotionellt tillstånd kanske inte var sådär jättesmart..

Alltså, jag får så himla ont i höger rumpskinka ibland. Typ en ilande smärta, någon gång per dag. Vad kan det bero på, någon som vet?

Idag har jag och A varit gifta i ett år! Jag är så glad, livet är verkligen bra just nu!

Vi blev flyttade igen. Tillbaks till sista september. Så har vi tur, kanske det ändå blir en septemberbebis. :) Ja, jag tror nu.

Jag var så jäkla nervös när vi kom dit. Men det hade jag inte behövt, för allt såg jättebra ut! Hjärtat och hjärnan såg jättefina ut och jag känner att jag faktiskt kan andas ut. Mini mår bra!

Och just det, Mini är en liten flicka! :)

Om allt ser bra ut idag, då ska jag tro på att det vi blir föräldrar i oktober. Om allt ser bra ut.

Så jäkla nervös. Varför får jag alltid eftermiddagstider? Mitt arbete uppskattar inte det..

Idag går vi in i vecka 19. Och imorgon är det RUL! Helt otroligt, det kändes som att andra maj aldrig skulle komma.

Idag har vi städat nästan hela dagen. Jag hatar att städa, det finns verkligen inget som är tråkigare. Men det blir så jäkla fint när det är klart! Och väldigt trivsamt.

Sist men verkligen inte minst kommer en magbild. Jag tycker den växer rätt rejält nu.

Vi firar valborg med storebror och fina S. Tog en promenad runt en närliggande sjö. Så otroligt skönt och fint väder.

..gick bra och tog typ en kvart. Vi pratade lite kort och sen skrev hon en remiss till spec. mödravården och en till förlossningen. Jag tror inte direkt det kommer ändra något, jag vill verkligen inte föda vaginalt.

Så därför har jag idag druckit så mycket tranbärsdricka att jag nästan spricker. Vilket det såklart var värt för nu känns det mycket bättre.

Jag har en tid på Mama Mia imorgon 9:20, så då tänkte jag passa på att lämna in ett urinprov. Sen ska jag prata med en läkare om att jag vill gå på spec. mödravård (vilket inte borde bli ett problem eftersom doktor T säger att det är viktigt) och om att jag vill ha planerat kejsarsnitt.

Jag har en svag känsla av att jag sa att jag skulle tro på det här om allt såg bra ut i måndags. Men om jag sa det så ljög jag.

Igår sa jag igen "om allt går bra.." och A tittade på mig som om jag var knäpp.
- Skulle inte du tro nu? frågade han.
- Jo, jag vet.. Efter onsdag? Men tror du nu?
- Ja, det gör jag.

Och det känns fantastiskt att A tror. Jag önskar bara att jag också trodde.. Fan, jag måste våga tro!