I väntan på dig.

Idag är en riktigt dålig dag. En riktigt, jävla jättedålig dag.

Första jobbdagen efter semestern. Bara det är ju
tillräckligt jobbigt. Och det var nästan värre än
vad jag hade intalat mig till att det skulle vara.

A är hos sin pappa 30 mil bort. Jag hatar att sova
ensam och jag bara känner hur mitt liv kommer
bli utan barn och när PGD-kampen har jagat
bort A. Jag hatar att vara ensam.

Katterna har legat i hallen konstant i två dagar
och väntat på att han ska komma hem. Varje
gång jag går och tittar för att se om dom fortfarande
är där viskar jag "jag vill också att han ska komma hem"
i deras varma små öron.

Jag är så usel på att vara ensam. Jag bara gråter.
Tittar på när Carrie gör slut med Big och gråter.
Lyssnar på Dixie chicks och gråter.
Värmer lite paj i micron och gråter.
Lyfter upp den svarta katten i famnen och gråter
i hennes päls.

Tänker på missfallet och hur det kunde ha varit
och gråter så mycket att jag tappar luften.

Som sagt, en riktigt dålig dag. Jag hoppas
att sömnen kommer fort ikväll. Jag hoppas
att imorgon blir en bättre dag. Mycket bättre.