my heart in million pieces,
Det är en bättre dag idag. Bättre men inte bra.
Det är kvällarna som är värst. Mörkt utanför
fönstret och inget annat att tänka på än att
jag är helt ensam.
Men jag måste rycka upp mig. Jag vet att
det kommer bli bättre så fort som A kommer
hem igen men det är ändå två hela kvällar
kvar. Och jag kan inte gråta såhär dom
kvällarna också.
Jag längtar efter brevet från Huddinge. Jag
hoppas verkligen att det kommer snart.
Även fast jag vet att det nog är lite väl
optimistiskt att tänka "snart".
Det är mycket utbildningar på jobbet nu
och jag känner mig helt trött i huvudet.
Och jag tror inte att jag är riktigt frisk heller,
är snorig och känner mig lite yrslig. Så jag
ska sova nu.
Låt oss hoppas att jag kan tänka positivt
imorgon. Imorgon är det en dag mindre
tills A kommer hem.
