julgodis,
Jag jobbar, lagar julgodis och hatar julkorten där det står
"familjen A". Det stör mig något fruktansvärt, för trots att vi
har gift oss och bor med två katter så känns det inte som att vi
är en familj. Han är viktigast och katterna är viktiga men sen då?
Borde inte något annat vara så jävla viktigt?
I år firar vi jul hos min familj. Jag bakar rocky roads, polkagrischoklad,
baileykulor, nougatkrokant, minimarshmallows doppade i choklad och
försöker glömma bort att jag ännu en jul är helt barnlös.
Jag minns att jag förra julen tänkte att det var sista julen. Det var väl klart
att jag skulle bli gravid på tre jäkla försök. Jag kunde inte tro att
universum skulle vara så jäkla elak att ge mig ett till missfall. Jag var så
säker på att allt skulle bli bra.
I år? Inte så jävla säker längre..
God jul, ni fina människor. Vi hörs säkert igen.
"Familj" betyder att era vänner uppmärksammat det faktum att ni gift er. Jag och min man levde som ett gift par från den femtonde juli 1978. 1989 föddes och köpte vi vår sockerhund Ludde, och vi betraktade honom som en del i vår familj. Han var min son, min äldste son. Den 29 november 1993 föddes vår dotter. Jag var 35 år vid konceptionen och det var gjort på ett försök. När barnet föddes var jag 36 år.
Jag, min man, hunden och dottern var min familj fram till december 2000 då vår son föddes. Jag var då 43 år och han avlades efter att vi hade pratat om saken, typ.
Så länge doggen levde, fanns han med på våra julkort. Att någon inte skulle ha betraktat honom som en familjemedlem så länge han fanns i familjen skulle ha upprört mig oerhört.
Vad människor lade in i uttrycket "familjen" vid olika tillfällen i våra liv, funderade jag inte över.
Du lär sannolikt aldrig bli biologisk mamma - en del kvinnor är inte disponerade för det. Det måste man acceptera. Barn är ingen rättighet. Inte ens en hund är något man kan kräva.
Adoptera är kanske en möjlighet för dig, men absolut inte något jag hade eller har övervägt själv - så viktigt är/var det inte att ha/få barn. Om naturen bestämt att du (eller jag, eller någon annan) inte är lämpad att få barn, så får man leva med det. Livet erbjuder mycket annat, faktiskt.