...


Idag var hon här. Hon som fick barn i höstas. En liten flicka.
Hemskt söt. Och alla skulle gulla och le och tjuta till för SÅÅÅÅ
söt är hon ju.

Jag kände för att kräkas. Försökte le. Försökte gulla. Men fick
svälja ner tårarna hela tiden, så jag gick tillbaka till min
plats. Kände allas blickar i ryggen.

Men jag började ta samtal istället och försökte verka normal.
Det var jag inte. Men bättre att prata, än att bryta ihop.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0