huddinge,
Igår ringde Huddinge. Hon undrade om hon hade berättat
för mig när jag skulle börja spraya eller om hon bara
planerat för sig själv, haha. Jag gillar verkligen Anette.
Så den fjortonde april kör vi igen! Det känns bra men
fruktansvärt läskigt. Jag hoppas det fungerar den här
gången. Att jag faktiskt producerar friska ägg också.
Det blir en ny spray den här gången. Minns inte vad den
hette. Men jag ska bara spraya två gånger per dag, typ
åtta på morgonen och åtta på kvällen. Det blir bra. Och
sen blir det menopur igen. Tur att A är bra på att blanda. :)
Jag har sån sjuuk träningsvärk. I armarna, benen, rumpan,
magen, ryggen.. Men det känns himla bra nu och jag
känner mig så jäkla duktig! Förhoppningsvis händer det
något med vikten också, jag hoppas att jag tappat minst
sex kilo lagom till bröllopet. Hoppas, hoppas, hoppas!
åh,
Det finns i huvudet hela tiden. "Ska jag ringa Huddinge kanske..?".
Men jag gör det inte. Dom måste ju ha bättre saker för sig än att
prata med mig. Men har dom inte ringt vid 14:00 imorgon, då ringer
jag. Innan jag blir tokig.
väntar,
Jag väntar fortfarande på Huddinge. Jag vill inte vara jobbig
men jag tänker nog ringa igen. Måste. Ska. Innan jag blir galen.
Jag tittar på hur det såg ut i december. Då ringde jag den andra
och dom ringde tillbaks den åttonde. Jag förstår inte hur jag
lyckades vänta så länge. Jag kanske ska lugna mig lite ändå..
Igår tränade jag, framför tv:n. Med mitt älskade Wii. Det gick bra
och idag har jag träningsvärk i ryggen och i armarna. Jag är
verkligen otränad men jag hoppas jag hinner gå ner en del
till den tredje maj. Det måste nämligen bli ett bröllopsfoto där
jag inte tycker att jag ser tjock ut och som vi kan sätta upp på väggen.
Det är målet iaf..
Nu måste jag nog jobba lite igen.
why?
Varför ringer inte Huddinge?
hopeless,
Jag väntar på Huddinge. På deras samtal.
Funderar på om jag kan ringa igen men inser
att jag nog kommer bli lite väl jobbig då.
Det ringer så mycket på jobbet och jag orkar
inte riktigt. Känner mig gråtfärdig, antagligen inte
bara för jobbet. Jag vill bara att Huddinge ska ringa.
Jag vill få ett datum att se framemot. Ett litet ljus
i mörkret.
jasså, NU passar det.
Så kom den då. Mensen. På dag FYRTIOTRE! Men jag är
faktiskt tacksam över att den kom at all.
Jag ringde Huddinge och det var min favorit barnmorska Anette
som ringde upp. Men hon satt ensam i telefon idag, så hon skulle
kolla om det fanns några tider för mig på måndag och återkomma.
Det är okej. Jag känner ingen direkt stress längre, konstigt nog.
Idag är det fredag och allt jag säger är Thank God it's Friday!
Friday, I'm in love! Och alla andra fraser ni kan tänkas komma på
som berättar att fredagar är bra. På jobbet har hela den här veckan
varit galen, folk har ringt och varit helt crazy bananas. Så det ska
bli himla skönt med två lediga dagar då jag bara kan sitta med A i
soffan.
För övrigt hämtade jag min ring på Guldfynd igår. Trevligt att dom
hittade den. Och så var dom så himla trevliga och då fegade jag ur
och vågade inte kräva gratis gravering. Jag är så jäkla löjlig när
det kommer till sånt!
jomen,,
Jag inser att jag inte berättat så mycket om mitt missfall. Men jag
var gravid i vecka tio och hade beställt tid för ett ultraljud hos
ultraljudsbarnmorskorna i Liljeholmen. Jag ville bara se ett litet hjärta.
Det fick jag inte. Istället upptäckte hon en jättestor cysta och ett litet
dött foster. Det var en av dom värsta dagarna i mitt liv. Det var fruktansvärt.
Jag ringde A och störtgrät. Han mötte mig i Gullmarsplan och vi åkte till
Södersjukhuset. Allt gick bra, om man nu kan säga så. Cystan var ofarlig
och det var väl egentligen det som var det viktigaste.
Jag blev skrapad tre dagar senare. A försökte lätta upp stämningen och frågade
doktorn "har du gjort det här förut?". Hon förstod inte skämtet. Skrapningen gick
bra och jag åkte hem. Jag kommer inte ihåg hur det uppdagades sen men alla rester
försvann inte. Jag fick åka in för en ny skrapning. Inte heller den lyckades, så det
blev en treje skrapning. Under den operationen lyckades dom sticka hål på min
livmodervägg. Som visst växer ihop av sig självt. Men det var fruktansvärt. När
inte heller allt försvann efter den skrapningen började dom bli oroliga. Dom trodde
att det kanske var druvbörd, även fast jag mådde alldeles för bra för att det
egentligen skulle vara det. Mitt graviditetshormon gick inte ner, jag fick åka till
SÖS varannan dag för att få en spruta mot druvbörden (även fast det inte var det
jag hade) och det var det som tillslut hjälpte. Hormonet började gå ner och resterna
var borta.
Åtta månader efter missfallet, var jag äntligen "friskförklarad". Jag tror inte att jag
någonsin kan förklara hur otroligt jobbigt det här var. Hur jag grät flera gånger i
veckan och saknade mitt foster och bara ville slippa åka till SÖS.
Och när jag äntligen blev friskförklarad, fick jag veta att mamma bar på den skadade
kromosomen. Och att även jag kunde ha fått den.. Juli 2009 till mars 2010, var nog
den värsta tiden i mitt liv. Lätt.
(nej, fortfarande ingen mens. nu börjar jag nästan oroa mig för att jag inbillar att jag har
ont i brösten, för att jag så gärna vill ha mensen. vad tror ni?)
orolig,
R börjar bete sig konstigt igen.
Varför blir hon aldrig bra?
Idag luftade jag kilklackarna från Vagabond.
Jag älskar att snön är borta (från vägarna, kanske
jag ska lägga till) och att jag kan använda vårskor
igen. Och jag älskar kilklackar. Även fast jag blir
lite väl lång. Jag är runt 174, vilket gör att jag blir
typ 180 i klackar. Tycker det är så jäkla snyggt när
andra tjejer är långa men kan aldrig bestämma mig
för om jag trivs i det, haha.
Brösten gör lite mer ont idag. Vilket är bra. Väldigt bra.
(psst, och du Jannika? Du var absolut inte dum. Med mig vet man aldrig, haha.)
...
Till och från jobbet åker jag nu ersättningsbuss. Och jag hatar
det. Igår åkte jag hem med ersättningsbussen från Gullmarsplan
men det var så sjukt mycket folk! Så idag åkte jag till Liljeholmen
istället och tog en annan buss därifrån. Det tog lite längre tid men
det kändes mycket bättre. Så det kör jag nog på.
Och vet ni! Idag när jag kom hem och tog av mig BH:n så kände jag det!
Liiite ont i brösten! Jag vågar inte riktigt tro att det är mensen som är
påväg men jag hoppas verkligen att det gör lite mer ont imorgon och
att mensen kanske kommer inom den närmsta veckan.. Ni kan väl hålla
tummarna?
...
Idag var hon här. Hon som fick barn i höstas. En liten flicka.
Hemskt söt. Och alla skulle gulla och le och tjuta till för SÅÅÅÅ
söt är hon ju.
Jag kände för att kräkas. Försökte le. Försökte gulla. Men fick
svälja ner tårarna hela tiden, så jag gick tillbaka till min
plats. Kände allas blickar i ryggen.
Men jag började ta samtal istället och försökte verka normal.
Det var jag inte. Men bättre att prata, än att bryta ihop.
dumplings,
Idag var jag och världens bästa kollega L och
åt dumplings. Det var inte gott. Alls. Men jag
överlever. Däremot var det väldigt söta tekoppar.
förstår inte,
Jag förstår inte hur min mens bara inte kan komma.
Hur den bara kan strunta i det.
Jag sitter med en obehaglig känsla i magen. Jag vill
ha min mens! Tänk om det är något fel på mig..?
söndag,
Det har varit helt stört fint väder i Stockholm idag. 8 grader i skuggan
och klarblå himmel. Det kändes verkligen som vår. Så jag och A
packade ner aborre från frysen i en påse och åkte hem till mina
föräldrar.
Jag i kilklackar från Clark's (kärlek!) och A i samma skor han gått i hela vindern. Vi är i
en park. Men det är en grusbild!! Inte snö, utan grus!
Vi tittade på skidskytte, sen Chelsea-Manchester C och avslutade med att se
Djurgården åka ur hockeyslutspelet. Pratade bröllop men inte barn. Det var
rätt skönt att bara vara JAG idag och att vara glad.
Sen gick vi till tunnelbanan, genom rålis med det som blev kvar av aborren
i en matlåda som jag paxade till imorgon.
Då är det måndag igen. Det ser jag inte framemot. Jag bor på den tunnelbanelinjen
som nu stängs av i ett halvår. Det suger.
again,
Jag har tänkt på det här, med min anonymitet.
A har ett rätt vanligt namn, han skulle kunna vara anyone.
Jag har ett ovanligt namn. Man vet vem jag är när man ser
mitt namn. Jag har inget vanligt K-namn. Det är där mitt
problem är.
Så jag tänkte att jag gör ett litet mellanting. Ni får inga namn
men ni får lite fler bilder från mitt liv. Aight? Jag vet att
iaf en av mina läsare uppskattar det, så vi kör!
Det här är den "elaka" katten M. Som för övrigt är snäll igen. R är
inte längre mobbad. Och M gillar gräddfil.
...
Det finns så mycket jag egentligen skulle kunna säga idag,
när jag sitter i min ensamhet och och väntar på A.
När jag sitter här och tänker på missfallet. Tappar fortfarande
luften och det var TVÅ år sen i sommar. Det värsta är att tänka
att den bebisen kanske var frisk. Det kanske var VÅR bebis.
Och jag kunde inte behålla den..
Det finns så mycket jag skulle kunna säga men det tänker
jag inte. För jag orkar inte med mina egna tankar.
Va faan!
Guldfynd har tappat bort min ring! Min
vigselring! Jag är så arg att jag håller på
att bli gaalen. Hur kan dom bara tappa bort en ring?
Jag gick dit på lunchen, tänkte att A skulle slippa
åka in i eftermiddag. Jag blev så chockad när
hon sa att hon inte visste var ringen är att jag
inte ens hade vett nog att bli upprörd.
NU är jag däremot upprörd. Har jagat upp mig lite
och vill helst sluta nu så jag kan gå dit igen och
kicka ass. Vad är det för jävla stil? Det är ju en
stor smyckeskedja!
Nu ska jag iaf gå dit efter jobbet och kanske
skrika lite. Eller iaf kräva att dom hittar den Nu.
Eller bjuder på graveringen..
...
Nej, den hoppade nog över den här månaden.
Jag menar, dag 37! Jag tittar inte ens i trosorna
längre när jag går på toaletten för jag känner mig
inte.. "mensig", om ni förstår vad jag menar.
Hopplöst.
Men om det då inte är något allvarligt fel på mig,
får jag ta med mig sprutor till frankrike. Ett läkarintyg,
vore kanske bra?
...
Jag är så fruktansvärt trött på min kropp just nu.
Varför kommer inte min mens? Nu är jag en vecka sen.
Vilket Huddinge säger är helt normalt efter ett
misslyckat IVF-försök. Det känns inte normalt. Och mensen
kom ju (nästan) precis som vanligt den månaden när det
misslyckade försöket faktiskt VAR.
Jag vill bara ha min mens, så vi kan komma igång igen.
Hur länge kan man stå och trampa egentligen?
familjeliv,
"Är du reda för fler barn?" står det på familjeliv.se.
Det riktigt hånar mig, skrattar efter mig. Jag mår
illa. Jag vet ju att jag inte ska vara inne på familjeliv.
Jag vet ju att det bara gör mig ledsen. Ändå söker jag
mig dit, dag efter dag.. Sucks.
va fan!
Dag 33 och ingen mens. Kan det bli såhär
efter ett heelt misslyckat IVF-försök?
Känns så hopplöst. Om jag iaf hade varit
gravid hade jag ju haft något att glädjas över..
Idag ska A hämta min vigselring. Inte graverad,
bara förminskad. Och jag hoppas att den
passar. Den är så himla fin! Maj får gärna
komma fort. :)
helt stört
Jag förstår inte vad som är fel. Det är dag 32
och jag har fortfarande inte fått min mens.
Har inte ens ont i brösten. Och jag är inte med
barn. Så nu är jag bara orolig att det är något
allvarligt fel på mig.
Jag vill verkligen ha min mens.
...
Noll samtal i kö och jag kollar skidskytte-VM på
SVT play. Hoppas att någon norrman bryter staven.
Så jäkla trött på att min kropp inte gör som jag vill.
Inte nu och ingen annan gång heller. Om den bara
kunde fixa fram min mens.
Jag tog två graviditetstest i onsdags. Inte för att jag
trodde att jag var gravid, utan mest för att se så
att testen fungerade. Det gjorde dom, ett streck på
båda två..
suck,
Dag 30. Ingen mens. Inget ont i brösten.
Jag hatar att ha mens men när jag för en
gångs skull vill ha den så vägrar den att
komma. Varför är det alltid så?
Dagarna går. Det känns som att våren
är påväg, trots att det snöade när jag gick
till tunnelbanan imorse. Nu är det klarblå
himmel och strålande solsken. Det känns
mycket bättre än snö..
Vi väntar på mensen. Håller tummarna.
Och A tittar på mig med orolig blick när
han läst min blogg. Jag tycker så synd om
honom.
måndag, igen.
Varför går alltid helgerna så fort?
Igår storstädade jag och A lägenheten.
Man känner sig så himla duktig efteråt. När
jag inte städade eller var i tvättstugan var jag
parkerad framför TV:n och tittade på skidskytte
och längdskidor. En bra söndag.
Jag hörde precis en kollega fråga en kund
"du var inte mammaledig 1994?" och insåg
hur påverkad man faktiskt blir av den här resan.
Jag skulle aldrig få för mig att fråga någon om
mammaledighet, för tänk om dom är ofrivilligt barnlösa?
Fast det är ju jag som är skadad. Många av folket
jag pratar med under dagarna har ju faktiskt
varit mammalediga..
hopplös
Jag känner mig så vilsen. Förvirrad.
Vet inte riktigt vad jag känner får något
eller någon. Jag undrar var JAG tog vägen?
Och det är ju hemskt att jag känner såhär
efter ETT misslyckat försök. Hur kommer det
då bli sen? Jag har nog inte tillräckligt med
mental styrka för det här. Men om jag skulle
ge upp skulle A bli så fruktansvärt besviken.
Och jag vill ju ha barn. Jag vill ju känna
sparkarna i magen.
suck,
Måste gå ut med mammas och pappas hund L
efter jobbet.
När det enda jag vill är att åka hem, ta en varm
dusch och krypa ner i sängen. Jag är så himla
trött.
...
Okej, jag tror jag vet varför jag
känner mig så ledsen hela tiden. Jag
sover för dåligt. Jag sov ungefär sex timmar
natten mellan söndag och måndag och ungefär
sju timmar inatt. Det fungerar inte för mig. Jag
MÅSTE ha minst åtta timmar, annars är jag
helt död. Men jag har aldrig kopplat ihop ledsna
dagar med för lite sömn. Man lär sig något nytt
varje dag.
Jag väntar på mensen. Hoppas att den kommer
typ snart. Jag vill verkligen, verkligen, verkligen
vara gravid..
