Jo
Jag antar att det är ganska tydligt att den här bloggen har gjort sitt. Jag skriver aldrig längre, ni är färre och färre och tittar in och jag förstår er absolut. Hur kul är det att läsa en blogg som aldrig uppdateras?
Vi är äntligen inne i september, och den första september valde jag att publicera mitt första inlägg i den nya bloggen. Den som kommer leva vidare, den där vi förhoppningsvis går vidare i våra liv. Den som förhoppningsvis blir en mammablogg.
Annars kommer jag tillbaka. Det kan jag nästan lova.
Så vi säger så. Tack så hemskt mycket för ert stöd. Tack för allt.
frokennelia.blogg.se, där finns jag nu.
...
Jag har otroligt svårt att somna på kvällarna. Går på toaletten en gång var femtonde minut ungefär.
Imorgon ska vi till babyproffsen och titta på en åkpåse och någon typ av bärsjal. Vi bor ju på tredje våningen i ett hus utan hiss och jag tror att det blir lättare för mig att bära upp henne för trapporna i en bärsjal än i mjukliften.
Jag känner mig väldigt redo nu. Jag vill ha henne här. Men jag kan tänka mig att vänta i fyra veckor till, så hon är färdigbakad. 33+4 idag.
Sjukskriven
Nu är jag sjukskriven på 100%. Det kändes jättekonstigt när jag var på jobbet och packade ihop mina saker idag. Om allt går bra, så var det sista gången jag var där på typ ett och ett halvt år. Helt galet.
BM
Allting såg normalt ut. Minis hjärtslag låg på 140, mitt blodtryck var 120/70 (tror jag) och mitt blodsocker låg på 6.9, vilket är okej. Jag har av någon anledning en ganska rejäl rädsla för att få graviddiabetes. Järnvärdet hade gått ner men var fortfarande helt okej och hon tyckte inte att jag behövde fylla på.
Och Mini låg med huvudet neråt. Hon var inte fixerad men ändå! Huvudet neråt! Jag räknar kallt med att det betyder att Mini snart är redo att komma ut. :)
Så hade jag inte känt henne på hela dagen idag. Skickade iväg ett sms till A om det och två sekunder senare satte hon igång som en vilda därinne. Hon är väldigt snäll på det sättet.
Vi vet fortfarande inte vad hon ska heta..
oh well,
A är ju som sagt inte hemma och igår var jag tvungen att gå och handla. Eftersom det kändes bättre tänkte jag mig inte riktigt för, utan köpte två liter mjölk, en läsk och andra, tunga saker som behövdes. Idiot är jag.
Så nu har jag ont igen. Och därför blir det vila, vila, vila idag och imorgon. På måndag ska jag gå ner till 50% på jobbet, det blir skönt. Förhoppningsvis gör det inte kroppen min allt för arg.
Bebis pågång?
Jag har haft mensvärk-liknande smärta och ont i svanken sen i söndags. Sen idag fick jag ett tryck nedåt. Min barnmorska är ju på semester så jag fick prata med en annan som sa att det kunde vara ingenting eller så kunde bebisen vara på väg ut.
Jag tror mest på ingenting, för jag har inte sett något blod eller något som ser ut som en slempropp. Jag fick iaf order om att vila, vila, vila och att inte gå till jobbet något mer den här veckan. Och jag är ju bara i vecka 31+2, så hon får faktiskt stanna inne lite till.
Och A är i Hudiksvall och jag vägrar att åka till förlossningen utan honom.
Ringar
Jag fick ju ta av mig mina ringar rätt tidigt in i graviditeten eftersom jag svullnat så. Sen dess har jag haft dom runt halsen, vilket alltid gör så jag oroar mig för att kedjan ska gå av.
Tyst
Ja, varför är jag så tyst? Jag vet inte riktigt.. Jag har nog helt enkelt inte så mycket att säga. Allt jag skulle kunna säga, känns så förbjudet. Jag längtar tills min kropp bara är min igen. Jag längtar efter att kunna gå på Skansen i några timmar utan att få ont i ljumsken, svanken, svanskotan, fötterna, livmodern.. Jag har även börjat få sammandragningar bara jag ställer mig upp. Dom gör inte ont så det visar nog mest bara att kroppen fungerar som den ska. Jag vill inte gnälla för jag är så jäkla glad över att vara gravid och jag längtar så fruktansvärt mycket efter Mini men det är helt enkelt inte lika fantastiskt att vara gravid som jag hade tänkt mig. Idag går vi in i vecka 32, hon kan gärna få komma om en 6 veckor eller så..
Orolig
Jag försöker tänka att bebisar inte kan dö i magen, trots att jag vet att det inte är sant. Dom senaste två dagarna har Mini sparkat mycket mindre än hon brukar. Jag känner henne fortfarande men hur stor avvikelse på sparkar är normalt? A är inne i Minis framtida rum och bygger ihop hennes spjälsäng just nu. Jag ligger i soffan och ber till högre makter att Mini mår bra..
Semester
Har inte glömt bort eller övergett bloggen, har bara gått in i semesterlunk. :)
BM
Igår var vi hos BM igen. Min ordinarie var på semester, så jag fick träffa en annan. Jag tyckte egentligen att hon igår var bättre, hon kände mer hur Mini låg och så.
Mini ligger med huvudet neråt, sf-måttet låg på 28 (mitt på normalkurvan) och hjärtslagen låg på 149.
Vi promenerade i typ en och en halv timme igår vilket inte var så bra. Igår hade jag så ont i livmodern, svanskotan och svanken att jag knappt kunde röra mig. Idag är det bättre men jag har fortfarande väldigt ont. För övrigt är det väldigt skönt med semester!
Över
Jag känner mig rätt säker på att jag kommer gå över tiden. Både för att det känns så i kroppen men kanske mest eftersom jag verkligen inte vill det.
Jag vill ju att Mini ska bli ett septemberbarn eftersom vi har födelsedagar så det räcker i oktober. Så självklart kommer hon komma i oktober just därför.
Jag längtar så himla mycket efter henne nu. Att se hur hon ser ut, om hon har As mun och mina bruna ögon. Hon kommer ju vara världens sötaste oavsett men jag är så nyfiken!
Barnvagn
Igår var vi och hämtade vagnen. Det känns så sjukt. Jag menar, jag tycker ju fortfarande inte att det känns verkligt att vi ska bli föräldrar!
EN dag kvar..
..till semester! Så fruktansvärt skönt. Idag är inte medräknat i nedräkningen, för jobbdagen är så gott som slut!
Skor
Igår fick jag inte på mig mina skor längre. Det har varit på gränsen ett tag. Så då fick det bli As gamla, slitna sneakers med kattbitna plösar. Väldigt bekväma.
