I väntan på dig.

Vi firar valborg med storebror och fina S. Tog en promenad runt en närliggande sjö. Så otroligt skönt och fint väder.

..gick bra och tog typ en kvart. Vi pratade lite kort och sen skrev hon en remiss till spec. mödravården och en till förlossningen. Jag tror inte direkt det kommer ändra något, jag vill verkligen inte föda vaginalt.

Så därför har jag idag druckit så mycket tranbärsdricka att jag nästan spricker. Vilket det såklart var värt för nu känns det mycket bättre.

Jag har en tid på Mama Mia imorgon 9:20, så då tänkte jag passa på att lämna in ett urinprov. Sen ska jag prata med en läkare om att jag vill gå på spec. mödravård (vilket inte borde bli ett problem eftersom doktor T säger att det är viktigt) och om att jag vill ha planerat kejsarsnitt.

Jag har en svag känsla av att jag sa att jag skulle tro på det här om allt såg bra ut i måndags. Men om jag sa det så ljög jag.

Igår sa jag igen "om allt går bra.." och A tittade på mig som om jag var knäpp.
- Skulle inte du tro nu? frågade han.
- Jo, jag vet.. Efter onsdag? Men tror du nu?
- Ja, det gör jag.

Och det känns fantastiskt att A tror. Jag önskar bara att jag också trodde.. Fan, jag måste våga tro!

Jag kom hem och grät konstant i fyrtio minuter. Och jag vet inte varför. Jag visste inte ens varför medan jag grät. Jag slipper gärna just den grejen.

Jag är livrädd för att tänka att det kommer en bebis i oktober. Tänk om jag jinxar allt då? Men jag måste våga tro på det här, jag måste våga köpa saker, måste fundera på vilka tapeter vi ska ha i barnrummet.

Vi har kommit till vecka 18. Allt såg helt normalt ut på ultraljudet. Om något skulle hända nu, så är det inte för att jag vågade tro.

Idag är det en vecka till RUL. Det känns fortfarande stort, trots ultraljudet i måndags. Det var fantastiskt att se Minis hjärta slå.

Jag hoppas vi får veta kön om en vecka. Om det är en flicka vet vi vad hon ska heta (hoppas vi) men en pojke ger oss lite större problem eftersom det finns så himla mycket fina pojknamn!

Vi tittade på Chelsea-Barcelona. Boswinga stod redo att bli inbytt men fick gå och sätta sig på bänken igen. Då började jag störtgråta för att det var så synd om honom som inte fick spela CL-semifinal.. A bara skrattade åt mig och när jag lugnat ner mig och Boswinga fått komma in iaf tyckte jag själv att det kanske var lite väl att börja gråta för det.. Hormoner, någon? :)

Allt gick bra! Allt såg heeelt normalt ut. Normal hjärtaktivitet, normala fosterrörelser, normal fostervattenmängd. Dock fick jag inte veta kön, hon tyckte vi kunde vänta med det till RUL. Och det kan vi, för vi fick reda på det viktigaste. Mini mår bra!

Huvudet är alltså till höger, sen en liten arm och så två små sparkande ben. Och man
ser Minis näsa! Ser ni hur söt h*n är?

Jag är verkligen sjukt nervös. Och googlar på "sent missfall". Ibland är jag verkligen dum i huvudet.

Dock kände jag doften av tuggummit som kvinnan bredvid mig på tunnelbanan tuggade på imorse. Det var det där med honung och nåntingsmak från extra. Och luktsinnet blir väl bättre när man är gravid?

Ont i magen.

A är hos en kompis och tittar på fotboll. Jag ville verkligen inte att han skulle lämna mig idag men det sa jag ju såklart inte.

Jag vet inte riktigt varför. Jag är så nervös för imorgon. Och när jag är ensam finns det alldeles för mycket tid att tänka. Nästan bara negativa tankar.

Idag byter vi vecka igen. Det går rätt fort ändå och den här veckan tycker jag verkligen att magen har växt!

Imorgon är det dags för ultraljudet. Jag är rätt nervös, redan nu. Hoppas Mini mår bra!

Här är bilden (med sötkatten R)

Idag ska vi in till stan, A ska köpa en skjorta och vi ska kanske köpa en rullgardin. Vi funderar också på att åka till Täby men det är så himla långt så vi kanske nöjer oss med ett babycenter någonstans i stan.

Bengt skulle ju ha vunnit hela skiten! Nu är inte Let's dance lika kul längre.

Säljutbildning.. Åh, vad tråkigt!

Jag fick lite ångest efter mitt samtal och bokande av UL. Så efter det googlar jag i säkert en timme för att ta reda på om det var farligt med ultraljud.

Det jag kom fram till är att barn till mammor som gjort många UL ofta är vänsterhänta. Det kan jag faktiskt leva med.

Vissa hade gjort 15 UL och hade helt friska barn idag, så nu ska jag sluta oroa mig för att Mini blir skadad.

Jag vill att det ska vara måndag imorgon.

Jag bokade ett privat ultraljud. På måndag får jag se Mini igen. Jag skulle inte, det hade jag bestämt mig för. Men så sa en kollega " vecka 17, vad härligt! Då kände jag lite fladder varje dag!".

Och då blev jag så fruktansvärt orolig att jag helt enkelt var tvungen.

Idag är mina chefer rätt snälla.

Överallt står det " nu känns det antagligen obehagligt att ligga på rygg".. NEJ, det gör det INTE! Varför känner jag inget som man ska känna? Och varför slutar jag inte läsa?

Överallt står det "nu har du nog känt dom första fosterrörelser".. NEJ, det har jag INTE!! Jag känner absolut ingenting och jag är så jäkla orolig! Tänk om Mini inte mår bra..?

Idag är det 15 dagar till RUL. Jag är redan lite nervös.

Men om allt ser bra ut på RUL, då ska jag ta med mig A till Täby och köpa en Kronanvagn. För då ska jag tro på det här, det lovar jag!

Det finns människor som mår bra när en ny vecka startar. Som känner att det är härligt med måndagar. Jag är inte en av dom människorna..

Igår snöade det något otroligt, I APRIL! Idag regnar det istället men det är ju faktiskt bara bra för då smälter snön.

Jag längtar så mycket efter Mini. Tänk att Mini faktiskt är frisk! Mini måste må bra i magen..

Vecka 17. Har den inte växt lite?

Igår var vi på musikal och såg "de tre musketörerna", den var väldigt bra. Det är ju rätt hög musik och jag var lite orolig att Mini skulle bli rädd men hur skulle jag veta? Jag känner ju inga buffar iaf..

Idag går vi in i vecka sjutton. På onsdag är det två veckor till RUL. Jag längtar som en galning..

Jag drömde om mitt RUL två gånger inatt. Det slutade dåligt båda gångerna..
Ena gången var det en Ofostrig graviditet och det känns ju förstås ganska
osannolikt eftersom jag sett Mini tre gånger..

Apropå förra inlägget: Ja, det är sånt jag gör på arbetstid.

Det ringer väldigt mycket på jobbet, vilket är väldigt tröttsamt. Jag blir så himla trött i huvudet.

Jag mår lite illa, är trött och längtar hem till katterna och A. Illamåendet stör mig lite, kan väl inte vara normalt att börja må illa i vecka 16?

Jag tycker att jag ser riktigt gravid ut nu, så förhoppningsvis växer Mini. Eller vad tycker ni?

Igår skrev jag en matlista och funderade om jag kunde göra något med kassler. Sen höll jag på att kräkas, jag blev så illamående bara vid tanken på kassler! Och så fortsatte det. Kollegan J föreslog bacon och jag fick kväljningar. När vi handlade sa A att vi behövde korv och jag var sjukt nära att kräkas i mataffären. Och jag ÄLSKAR kassler, bacon och korv! Är det normalt att helt plötsligt bli illamående i vecka 16?

Uppskattar att höra att det inte är alkohol i mjölk. Sen tänkte jag inte dricka några mängder (och jag blandar ju alltid mitt vin med sprite) så Mini ska nog må bra ändå.

Jag längtar efter Mini och vill att andra maj ska komma snart!

Jag tog mod till mig och köpte (typ) alkoholfritt vin. Jag frågade han i kassan
- Du kanske inte är någon expert men det här är väl okej att dricka som gravid?
- Ja, det är ju ingen alkohol.
- Fast det står ju 0,5%?
- Alltså, det är mindre alkohol än vad det är i mjölk.

WHAT? Visste ni att det var så? Det är ju helt galet!

Jag försöker tänka " efter vecka tolv går det oftast bra". Jag märker ju att magen växt en del. Men det är så himla svårt! Jag önskar att jag kunde få en liten buff eller två.. Men jag har moderkakan i framvägg och det är ju inte så vanligt att man känner något såhär tidigt. Men jag längtar så. Jag vill veta att allt är bra med Mini!

Han läser svenskan och snyter sig på tunnelbanan. Man snyter sig INTE på tunnelbanan!

Okej, jag hoppas verkligen att någon vill kommentera det här inlägget, för jag behöver hjälp. 0,5% vin, är det okej tror ni? Inte okej som i drickbart utan okej som att jag inte tar livet av Mini? Jag vet att det räknas som typ ingenting, jag önskar bara att det faktiskt inte var någonting. Men jag har letat ÖVERALLT efter helt alkoholfritt vin och det finns inte. Så vad tror ni? 0,5% blandat med sprite eller ännu en fredag med COOPs alkoholfria päroncider? Jag vill verkligen inte riskera att skada Mini, det är därför jag frågar er.

Det ringde precis en kvinna som ville att jag skulle komma på anställningsintervju. Jobbet var som administratör. Ungefär exakt ett sånt typ av jobb som jag vill ha. Tyvärr var det bara som konsult och med Mini i magen känner jag att det är alldeles för osäkert. Typiskt att man får sånna erbjudanden när man inte kan ta det!

Igår var hela familjen och fikade hos storebror och fina S. Mamma, pappa, jag, A och Mini. Det var som vanligt väldigt trevligt. Storebror och fina S har nyss flyttat, till en jättefin lägenhet i förorten där jag och A vill köpa radhus i framtiden. En inte allt för avlägsen framtid om du frågar mig..

Jag har alltid velat ha barn, även när jag själv var ett barn. Dock har jag alltid fått en väldigt obehaglig klump i magen när jag tänkt på att föda fram barnet.. Den klumpen finns fortfarande och jag vet att ni kommer ogilla det här men jag hoppas att doktor T, experten på min sjukdom, kommer säga att det vore bäst för mig att föda med kejsarsnitt..

Jag förstår att några av er inte tycker att jag och A behövt kämpa. Vi som kan bli gravida på naturlig väg. Jag tror ni missar att vår längtan efter barn är lika stark som er. Vi har gjort tre IVF- försök för att få ett friskt barn. Vi har gått igenom två missfall. Och ja, nu har vi en obegriplig tur att Mini i magen faktiskt är frisk men det betyder inte att vi aldrig kämpade. Eller att kampen är så djupt rotad i oss att våra vänner fortfarande inte vet att vi väntar barn.

Igår var vi ute och åt på La famiglia. Det är så sjukt god mat där. Jag har fortfarande lite dålig koll på vad jag får och inte får äta men jag gick lite på känsla. Till förrätt åt jag gratinerade musslor och tomat och mozzarella (jag och A åt en halva av varje). Till huvudrätt åt jag scampi med färska champinjoner i gräddsås. Helt sjukt gott!

Och idag ska vi hem till As morbror på middag.

Jag ser ingen skillnad. Det kanske inte ska vara så stor skillnad från vecka till vecka. Jag hoppas verkligen att Mini mår bra.

Jag har alltid gillat påsken. Inte så mycket för hela Jesus-grejen, utan mer för att jag är ledig fyra dagar i rad..

Imorgon fyller min far år, så då ska vi alla ut och äta.
På söndag blir det påskmiddag hos As släkt, jag är lite nervös över att alla ska snegla på min mage..
Och sen är det måndag och nästan jobb igen.

För övrigt har jag haft lite ont i livmodern igen i några dagar.

Jag känner mig inte gravid längre. Jag har inte ont i brösten, ingen molvärk, ingenting. Brukar vecka 15 vara en spökvecka?

Alltså, kan man vara sötare? Jag är så himla glad att hon är min.

Om ni undrar varför jag uppdaterar så mycket nu så är det eftersom det finns en app på min iPhone.

Idag stannade jag hemma. Kan inte påstå att förkylningen är bättre. Nu tittar jag på mitt favoritprogram, Våra bästa år.

.. just nu. Det är fotboll på TV. Norrköping-Helsingborg. Varken jag eller A hejar på något av dom lagen. Varför jag tittar? För jag är sjuk! Jag orkar inte röra mig ur soffan och just nu är det så synd om mig som inte ens får titta på vad jag vill! Jag bär ju bara hans barn men jaja.. Om ni vill veta så står det 1-0 till Norrköping.

( alltså, jag gillar fotboll. När Djurgården spelar. Nu masserar han mina fötter.. Han är visst fantastisk ibland..)

Jag gick hem. Det är ju inte bara jag längre, utan nu handlar det om Mini också. Nu ligger jag i soffan och kollar på Top Model med en varm katt mellan benen.

Jag har ont i livmodern typ varje dag.. Det är väl helt normalt, och ingenting jag borde oroa mig för?

Imorse satt jag på sängkanten, snörvlade och tänkte att jag bara är lite sjuk. Just nu, med 32 samtal i kö och sju nysningar i rad känner jag mig inte så lite sjuk..

Man får ju lov att säga att hon är väldigt mysig. Med sin husse, alltså..

Idag går jag in i vecka 15. Så mellan nysattacker och mina " det gör så ont att svälja", kom vi på att det var tid för en bild. Jag tycker magen var större förra veckan, typ mer lik gravidmage. Nu ser jag mest riktigt tjock ut.

Efter en veckas sjukdom är det inte jättestädat här hemma.. A var hemma nästan hela veckan och nu är det min tur. Ont i halsen, snorig, huvudvärk.. Blä!